Dags för EU att ta på sig ledartröjan!
/
Fraktcontainrar i Bukit Merah, Singapore, med en tillagd EU-flagga. Originalfoto av chuttersnap, hämtat från Unsplash.
Vilka effekter kan USA:s handelspolitik få på Sverige, EU och den globala ekonomin? Och hur bör vi förhålla oss till USA:s alltmer protektionistiska inställning till handel? Frågorna är högaktuella då USA:s president Donald Trump både inför tullar och strösslar med hot om tullar. Just att hot om tullar används som en förhandlingsteknik är viktigt att komma ihåg i sammanhanget.
Förra gången USA kraftigt höjde sina tullar generellt mot omvärlden var 1930, när den så kallade Smoot-Hawley-lagen stiftades. Den bidrog till motåtgärder från en rad länder och 1930-talets ekonomiska depression. I dag vet vi vilka konsekvenser den typen av politik kan få. Vi har kunskapen som krävs för att välja en annan väg.
I skrivande stund har USA infört tullar på 10 procent på import från Kina och pausat de utlysta tullarna mot Mexiko och Kanada. Donald Trump har utfärdat en presidentorder om tullar på 25 procent på import av stål och aluminium, som ska börja gälla den 12 mars. Den kommer att slå mot alla länder som exporterar dessa råvaror till USA, inklusive Sverige.
I ljuset av att USA är EU:s största handelspartner och att de transatlantiska handelsströmmarna länge har varit, och är, oerhört viktiga för EU, så kan effekterna av Trumps utlysta tullar bli kännbara.
Kommerskollegium har gjort en analys som visar negativa tillväxteffekter världen över om breda tullar på 20 procent på USA:s import blir verklighet, och detta tillsammans med en betydande minskning av internationell handel.
För Sveriges del skulle den totala handelseffekten bli måttlig i ett sådant scenario. Exporten till USA förväntas dock minska med cirka 16 procent. Detta beror delvis på en kraftig nedgång i exporten från fordonsindustrin, som står för nästan en tredjedel av Sveriges totala export till USA. EU som helhet skulle också uppleva en minskning i det ekonomiska utbytet med USA. Däremot skulle EU:s import från Kina öka med cirka 7 procent.
När USA nu träder i ett protektionistiskt virrvarr så kommer det bland annat att innebära att EU måste se om sitt hus, komma samman, ta ett steg framåt och visa ledarskap.
För USA:s del visar våra beräkningar att den aktör som förlorar mest på Trumps tullar är USA självt, det vill säga inhemska företagare och konsumenter. Insatsvaror blir dyrare att importera och slutprodukter till konsumenter likaså.
Den amerikanska ekonomin riskerar att krympa och inflationen öka. Det går stick i stäv med vad Trump har velat åstadkomma som amerikansk president. Han skjuter sig själv i foten så att säga, och även om han inte vill tillstå det så ser ju resten av samhället det. Börsen riskerar att påverkas, och det återstår att se hur långt detta kan drivas innan det får negativa effekter.
»Sverige och EU måste vara frihandelns främsta banerförare.«
Risken att det uppstår en handelskonflikt mellan EU och USA är reell. Ökad amerikansk protektionism riskerar att göra både EU och USA fattigare. Och detta i ett läge då man istället borde rusta våra ekonomier för att – inte minst – kunna möta de hot som finns från andra delar av världen.
Så frågan är vad Sverige och EU har att vänta? Och hur ska vi mota Olle i grind? Viktigast av allt, hur bör vi agera för att EU:s ekonomi ska stå så stark som möjligt?
Att tullar skulle vara det vackraste ordet, så som president Trump presenterar saken, håller jag inte alls med om. Sverige och EU måste vara frihandelns främsta banerförare. Beroende på Trumps nästa drag kan det bli nödvändigt för EU att svara på amerikanska tullhöjningar med egna tullhöjningar. Men vår grundinställning bör vara att sträva efter att minimera skadan och hålla importkanalerna öppna.
Det finns inget så praktiskt som god teori. Och handelsteorin visar att handelshinder ofta skadar den egna ekonomin minst lika mycket som motpartens.
Dessutom visar den senaste forskningen att vinster av handel till övervägande del kommer från import. Skälet är att import har visat sig starkt förknippad med positiva produktivitetseffekter i den egna industrin, som är beroende av importerade insatsvaror.
Även om tullar införs gentemot EU så hoppas jag att det i framtiden finns områden där EU kan samarbeta med USA, exempelvis inom den digitala ekonomin och för den gröna omställningen.
Vi borde också kunna agera samfällt för att öka säkerheten i handeln och för att hantera de säkerhetshot som Ryssland och Kina kan utgöra.
Det finns i sammanhanget två arenor att spela på för EU:s del.
Först har vi den interna marknaden inom EU som måste stärkas och fungera bättre. Om alla medlemsländer skulle följa de uppsatta reglerna för handel, så skulle EU:s ekonomi, enligt en uppskattning, kunna växa med upp emot fem procent.
Den andra arenan är EU:s handel med omvärlden. Här bör vi se till att förbättra förutsättningarna för handel med pålitliga partners – det växer exempelvis fram ett stort frihandelsområde runt Stilla Havet, som EU bör knyta sig närmare till. Jag skulle också gärna se att vi använder oss av OECD som plattform för att diskutera hur vi som demokratier på bästa sätt kan möta de utmaningar som finns. Vi måste med andra ord värna, slipa och förbättra handelsavtal med andra marknader i världen.
För att avrunda, president Trump har gått fram med en slogan, som inte är särskilt bra att höra i perspektivet av den gröna omställningen, som lyder ”drill, baby, drill”. Jag skulle önska att världens demokratier, med EU i spetsen, får en ny slogan som istället lyder: ”trade, baby, trade”.
För övrigt, välkommen att lyssna på podcasten Utrikesnytt där jag intervjuas om samma ämne som ovan.
Anders Ahnlid, generaldirektör på Kommerskollegium.
