Väderleksrapport: När blir det stiltje i Röda havet?

gorsh13/ IStock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

John Viklund

Introduktion

Röda havet är ett litet men ett betydelsefullt hav som klämmer sig in mellan Afrikas östkust och den arabiska halvöns västkust. Dessa farvatten var länge en sekundär del av den globala sjöfarten men fick en radikal förändring när Suezkanalen invigdes 1869. Tanken på att bygga en genväg mellan Europa och Asien aktualiserades när den industriella revolutionen blomstrade och handeln mellan världens länder ökade. Idag passerar cirka 30 procent av all världens containertrafik genom Röda havet och platsen är av stor politisk och ekonomisk betydelse. Med hjälp av Suezkanalen är dessa farleder den kortaste vägen för sjöfart mellan Asien och Europa, samt Persiska viken och Nordamerikas västkust. Många av våra vardagliga ägodelar som mobiltelefoner och bilar tillverkas i Asien och färdats genom dessa vatten på sin väg till Sverige. Röda havet och Adenviken varit utsatta för en stor maritim instabilitet under 2000 talet med sjöröveri och väpnade attacker riktade mot handelsfartyg. Denna analys ämnar att beskriva de aktuella hoten med en särskild tyngd på Huthirebellerna och analysera framtidsutsikterna för säkra farvatten i Röda havet.

Vilka är hoten; Vad är anledningarna till det dåliga vädret?

1991 drabbades Somalia av ett statssammanbrott som efterföljdes av väpnade strider. Statens sammanbrott genererade ett maktvakuum som övertogs av klanmiliser, kriminella ligor och extremistgrupper. Sjöröveri för profit intensifierades under 2000 talet och uppskattades kosta 6.7 miljarder dollar år 2011. 2008–2012 var crescendot då det registrerades över 200 attacker årligen. Detta problem möttes med stor kraft då flera initiativ etablerades för att återställa säkerheten. Sverige har deltagit fem gånger i EU ledda operation Atalanta och under 2010 talet lyckades insatserna trycka tillbaka hotet från sjöröveri.

Ett annat maritimt hot som växts fram under andra delen av 2010 talet är Huthirebellernas attacker mot fartyg i Röda havet. Efter Huthiernas regeringskupp år 2014 och de territoriala vinsterna inrättades en operation i ledning av Saudi Arabien med mål att isolera Huthirebellerna och försvaga deras möjligheter till att bygga upp militära förmågor. Inbördeskriget har lett till en humanitär katastrof där miljontals människor riskerar svält. Denna konflikt beskrivs som ett Proxykrig där Huthirebellerna agerar ombud för Iran. Irans stöd till Huthirebellerna intensifierades efter 2015 vilket har givit rörelsen ökade militära förmågor.

I samband med Saudi Arabiens intervention och ökat stöd från Iran började Huthirebellerna använde den maritima domänen för att skapa instabilitet och straffa länder som deltog i koalitionen eller hade nära stöd till Saudi Arabien. Huthirebellernas ledare Saleh al Samad hotade med att skära av strategiska farleder i Röda havet om koalitionen fortsatte att trycka tillbaka Huthirebellerna. År 2016 attackerades U.S Navys jagare USS Mason vilket resulterade i en missilattack på order av president Obama. Mellan 2016–2022 attackerades ett antal civila fartyg och Huthirebellerna har även använt mer kvalificerade system som land-fartygs missiler mot dessa fartyg.

Huthirebellernas attacker på handelsfartyg i Röda havet intensifieras; Stormens öga.

Denna instabilitet har varit en fråga för människor i sjöfarten, militärer och diplomater men det allmänna intresset har överskuggats av större politiska händelser. Detta kom att förändras efter starten av kriget mellan Hamas och Israel under 2024. I slutet av november började Huthirebellerna att kraftigt intensifiera sina attacker mot fartyg i röda havet utifrån ett narrativ som baserades på ett stöd till Hamas. Huthirebellerna hävdade att de attackerade fartygen hade en koppling till Israel men samtliga seglade med en annan flagg. Civila handelsfartyg är för övrigt inte legitima mål i krig och har rätt att få segla fritt på internationellt vatten enligt FN:s havsrättskonvention. Intensifieringen skedde också utifrån en kvalitativ synvinkel när Bahamas flaggade fartyget Galaxy leader kapades och besättningen togs som gisslan den 19 november.

14 attackerade fartyg under december månad gjorde att rederier succesivt valde att navigera om från Röda havet till att runda Godahoppsudden. Enligt finansbolaget JP Morgan riskerade detta att driva upp kostnaderna upp till fem gånger. De ökade kostnaderna måste sättas i en kontext där stora delar av världen genomgick en inflationskris drivet av ett högt utbud på energi och detta kom att hota staternas kamp mot inflationen. Inflationen generade också en kost och levnadskris för vanliga hushåll vilket gjorde att krisen i Röda havet blev intressant för den enskilda medborgaren.

Internationella samfundets svar: Är lågtrycket på väg?

Den uppkomna situationen blev en perfekt storm eftersom konsekvenserna sträckte sig över både politiska och ekonomiska fält. 1 december gjorde FN:s säkerhetsråd ett uttalande som fördömde attackerna och kapningen av fartyget Galaxy leader. De krävde också en omedelbar frigivning av gisslan. Den 18 december annonserades Operation Prosperity Guardian av USA och 20 andra länder, enligt försvarsminister Lloyd Austin hade säkerhetsinitiativet som mål att säkra Freedom of navigation och stärka den regionala säkerheten. I början av januari skickade delar av koalitionen ett krav om att Huthirebellerna skulle avsluta attackerna och att de skulle bli ansvarsutkrävda om de fortsatte. Någon stiltje uteblev och den 11 januari började USA och Storbritannien att flygbomba militära mål i Huthikontrollerade områden med syfte att slå ut infrastruktur som möjliggjorde attackerna. Attackerna från länderna har fortsatt under hela 2024 men Huthirebellerna har lyckats att upprätthålla sina attacker mot handelsfartyg. EU har startat operation Aspides där framför allt Frankrike deltar med militära fartyg men får stöd av andra EU länder. Sverige har valt att bidra med stabsofficerare.

Farvatten som fortsätter vara oroliga: Finns det förutsättningar för stiltje?

USA och de europeiska stormakterna måste se över sina strategier för att uppnå säkra farleder i Röda havet. USA:s metod har hitintills varit att slå mot Huthirebellernas förmåga att utföra attacker, inte att förändra dess avsikt. Relationen mellan avsikt och förmåga är viktig att adressera i denna kontext. USA:s begränsade framgång riskerar att stärka Huthiernas avsikt eftersom strategin visar sig framgångsrik. Attackerna ger dessutom Huthirebellerna uppmärksamhet, relevans och ära vilket är incitament för att fortsätta. I teorin hade en effektiv bombkampanj från USA kunnat slå ut Huthiernas förmågor och därmed generera en avskräckning till framtida attacker. Minskad förmåga skulle generera minskad avsikt eftersom de kvarvarande resurserna skulle allokeras till annat. I nuläget är detta scenario inte särskilt troligt och Huthirebellernas partnerskap med Iran ger organisationen en ökad resiliens mot västlig påtryckning.

USA kan välja att fortsätta med samma strategi eller ta intensiteten åt något specifikt håll. En mjukare approach hade kunnat likna operation Aspides som utgår från att försvara handelsfartyg men inte genomföra offensiva attacker i Jemens territorium. Syftet skulle vara trötta ut Huthierna och sända signaler om att dessa attacker inte skapar någon dimensionerande kostnad för dess motståndare. Statsmakterna och näringslivet hade också kunnat utveckla instrument för att lyckas genomföra säkra passager trots säkerhetshot i området. Detta genomfördes för att hantera sjöröveriet i början av 2010 talet.

En viktig sak som måste ta i beaktning är att regionen som helhet kommer att vara instabil över en överskådlig tid vilket påverkar situationen i Röda havet. Israel har vänt sig mot Libanon och spänningarna med Iran är de allvarligaste på 2000 talet. Donald Trumps presidentskap kommer kännetecknas av stor volatilitet och en nära relation till Benjamin Netanyahus regering. Irans motståndsaxel har tagit stora förluster och Huthirebellerna är en av få grupperingar som är relativt orörda vilket kan öka deras betydelse för Iran. Totalförsvarets forskningsinstitut släppte en rapport i juni som adresserar risken för en ny våg av sjöröveri i skuggan av Huthirebellernas attacker. Även om FOI inte ser några risker för en situation likt den i 10-talets början kan det ändå komma att medföra mänskligt och materiellt lidande.

Sammanfattningsvis finns det alltså ingenting som tyder på att Röda havet kommer att bli ett säkrare farvatten inom den närmaste tiden. De huvudsakliga eventen som kommer avgöra riktningen är relationerna mellan USA/Israel och Iran samt utvecklingen i Jemen. Det som är till sjöfartens fördel är att regeringar tar denna fråga på stort allvar vilket praktiseras i den mängd operationer som finns i området. Operation Atalanta, Prosperity Guardian och Aspides är alla initierade för att ge förutsättningar för säkerhet. Samtidigt riskerar militärt användande att föda mer våld och den militära makten måste därför arbeta med precision.

Referenser

Congressional Research Service. (2024). U.S. Sanctions on Iran. Washington D.C.: Congressional Research Service.

House of Commons library. (2024). UK and international response to Houthis in the Red Sea 2024. London: House of Commons.

JP Morgan. (2024, February 08). What are the impacts of the Red Sea shipping crisis? Retrieved Sebtember 24, 2024, from JP Morgan, global research: https://www.jpmorgan.com/insights/global-research/supply-chain/red-sea-shipping

Juneau, T. (2024). How War in Yemen Transformed the Iran-Houthi Partnership. Studies in Conflict & terrorism, 278-300.

Karlsson, M. (2024). A Preliminary Analysis of Naval Operations in the Red Sea: Aspides and Operation Prosperity Guardian. Stockholm: Swedish Defence Research Agency.

Lloyds List. (2024, October 10). Reported Houthi attacks in the Red Sea and Gulf of Aden. Retrieved October 23, 2024, from https://www.lloydslist.com/hot-topics/red-sea-risk/map-and-list-of-attacks

Lund, A. (2024). Somaliskt sjöröveri under houthikrisen. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut.

Shay, S. (2019). The Red Sea Region Between War and Reconciliation. Liverpool: Liverpool University Press.

U.S Department of Defense. (2023, December 18). Statement from Secretary of Defense Lloyd J. Austin III on Ensuring Freedom of Navigation in the Red Sea. Retrieved September 24, 2024, from https://www.defense.gov/News/Releases/Release/Article/3621110/statement-from-secretary-of-defense-lloyd-j-austin-iii-on-ensuring-freedom-of-n/

U.S. Central Command. (den 16 October 2024). U.S. Central Command Conducts Multiple Strikes on Underground Iran-Backed Houthi Weapons Facilities. Hämtat från https://www.centcom.mil/MEDIA/PRESS-RELEASES/Press-Release-View/Article/3937643/us-central-command-conducts-multiple-strikes-on-underground-iran-backed-houthi/ den 23 October 2024

Zimmerman, K. (2022). Yemen’s Houthis and the Expansion of Iran’s Axis of Resistance. Washington: American Enterprise Institute.

Hawala - En global livlina och en riskfylld kanal, del 2

imaginima/istock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Gustav Christensson

Ordförande, Utrikespolitisk afton

Serie i två delar om banksystemet hawala

Denna text är en utforskning av hawalasystemet, ett tusenårigt banksystem som fortsätter att spela en central roll i världens informella ekonomi. I del ett fokuserade vi på hawalas traditionella funktion som en remitteringskanal som ger människor möjlighet att överföra pengar snabbt och billigt, särskilt i regioner där tillgången till formella banktjänster är begränsad. Samtidigt belystes de säkerhetsutmaningar som systemets anonymitet innebär, med särskilt fokus på dess potentiella missbruk för penningtvätt och terrorfinansiering.

I del två fördjupar vi oss i hur hawala används i internationella sammanhang, särskilt för olagliga aktiviteter som vapensmuggling och finansiering av terrorgrupper. Genom konkreta fall från Iran, Hamas och andra konfliktdrabbade regioner undersöker vi hur systemet har anpassat sig till digitala teknologier och blivit ett verktyg för både välgörenhet och kriminalitet. Detta ger oss en djupare förståelse av hawalas dubbla natur och de utmaningar som följer med att reglera ett system som är både en livlina och en riskfylld kanal.

Del 2: Hawalas mörka baksida

I den andra delen av vår analys utforskar vi hur hawala används i internationell terrorfinansiering och illegala aktiviteter, exemplifierat här av två fall.

1. Iran och Hamas: Tidigare användes traditionell hawala för överföring av pengar och varor, men numera ingår även kryptovalutor, vilket speglar systemets digitala utveckling.

2. Vapensmuggling mellan Jemen och Somalia: Här framträder hawala som ett viktigt verktyg inom den informella ekonomin där lagliga och olagliga flöden ofta blandas.

Internationellt används hawala ibland också för biståndsförmedling, även om det finns begränsningar för de betalningsvolymer systemet kan hantera vid enskilda tillfällen. Enligt uppskattningar från Forbes, 2019, hanterar hawalanätverket cirka 258,9 miljarder pund årligen och är en livlina för miljontals människor världen över.

Terrorfinansiering och kryptovalutor

Iran har länge finansierat Hamas, men i takt med ökade övervakningar och svårigheter att flytta kontanter över gränser har Hamas sökt alternativa finansieringsvägar. I ett reportage från Wall Street Journal visar man hur de tidigare använde en traditionell hawalastruktur, där betrodda agenter överförde fysiska pengar och varor, men att man nu i stor utsträckning övergått till kryptovalutor. Denna digitala metod ger dem ett säkrare och svårare spårbart sätt att överföra pengar i större skala.

Under de två år som föregick Hamas attacker mot Israel den sjunde oktober 2023 blev kryptovalutor avgörande för finansieringen av deras militära verksamhet. Hamas egna penningväxlingar i Gazaremsan hanterade digitala valutor och erbjöd växlingstjänster, vilket möjliggjorde konvertering av kryptovalutor till kontanter för lokala operatörer. Enligt israeliska myndigheter har detta skett genom ett nätverk av hawala-aktörer som sträcker sig från Gaza till Libanon, Syrien och Turkiet. Genom att övergå till kryptovalutor har Hamas kunnat minska risken för upptäckter, då dessa transaktioner är svåra att spåra av både israeliska och internationella myndigheter.

Flera västerländska underrättelsekällor bekräftar att Iran och dess allierade har starka kopplingar till växlingskontor i regionen och att de aktivt använder kryptovalutor för att finansiera Hamas och andra närstående grupper. Detta utgör en växande utmaning för säkerhetsmyndigheter, som söker sätt att motverka den finansiella infrastrukturen bakom terrorism och förhindra ytterligare digitalt missbruk.

Den israeliska cybermyndigheten och National Bureau for Counter Terror Financing (NBCTF) har identifierat och försökt beslagta kryptotillgångar kopplade till Hamas och andra islamistiska grupper för att hindra deras tillgång till resurser. Trots dessa insatser fortsätter hawala-nätverk att erbjuda en säker kanal för stora överföringar, ofta under förevändning av legitima internationella transaktioner. Denna digitala anpassning visar hur hawalanätverken utnyttjar ny teknik för att stödja olagliga verksamheter, trots internationella åtgärder för att blockera dess roll i finansiering av terrorism.

Vapensmuggling mellan Jemen och Somalia

Ett annat exempel på hawalasystemets globala inverkan är dess koppling till vapensmuggling mellan Jemen och Somalia. I en region där formella banksystem är bristfälliga och ekonomin huvudsakligen är informell, spelar hawala en central roll för finansieringen av olagliga vapenaffärer. De kulturella och ekonomiska banden mellan Jemen och Somalia möjliggör smidiga vapenöverföringar över Adenviken, och hawala-systemet ger en diskret och flexibel kanal för att flytta pengar utan att följa internationella regler för identitetskontroller och rapportering.

Somalias bristande nationella ID-system och förekomsten av förfalskade identiteter gör det i princip omöjligt för myndigheterna att verifiera de individer som skickar och tar emot pengar. Vapenhandlare utnyttjar detta genom alias, proxyagenter och ständigt växlande telefonnummer för att undvika upptäckt. Lokala hawala-agenter i Somalia tar emot betalningar från köpare, varpå medlen överförs till Jemen för vapeninköp som sedan transporteras tillbaka till Somalia. Enligt en rapport från Royal United Services Institute (RUSI) utgör denna vapensmuggling ett betydande säkerhetshot i regionen och möjliggörs just av hawalasystemets anonymitet och decentraliserade natur.

Hawalasystemet är dock inte bara en kanal för illegala aktiviteter. För många familjer i Jemen och Somalia är hawala avgörande för att överföra remitteringar, och för biståndsorganisationer är det en nödvändighet i områden utan fungerande banksystem. Att avskaffa hawalasystemet skulle få allvarliga ekonomiska konsekvenser för lokalsamhällen och försvåra humanitära insatser. Internationella humanitära organisationer varnar för att utan tillgång till banksystem kan remitteringar till Somalia minska, vilket i sin tur kan tvinga finansiering till att ske underjordiskt och främja kriminella nätverk.

Royal United Services Institute noterar även att minskad tillgång för finansiella institut till banktjänster har tvingat dem att använda alternativa kanaler utan tillsyn för AML/CFT (Anti-Money Laundering/Countering the Financing of Terrorism), vilket förvärrar riskerna för finansiell brottslighet inom hawalasektorn. Många förespråkar därför reformer snarare än förbud, till exempel genom bättre AML/CFT-kontroller eller införandet av biometrisk identifiering i länder utan formella ID-handlingar.

Sammanfattning av del två: En global balansgång

Hawalasystemets internationella användning belyser dess roll som både ekonomisk infrastruktur för legitima syften och som kanal för illegitima aktiviteter. I Hamas-fallet möjliggör hawala, i kombination med kryptovalutor, finansiering av terrorverksamhet på ett svårspårat sätt. På samma sätt är systemet avgörande för vapensmuggling mellan Jemen och Somalia, särskilt där banksystemen är svaga och identitetskontroll saknas.

För samhällen med låg banktillgänglighet fungerar hawala ofta som en ekonomisk trygghet. Även i Europa använder vissa hawaladarer tjänsten för diskreta transaktioner och för att skydda inkomster från oregistrerat arbete. FN-konventionen mot organiserad brottslighet skiljer mellan penningtvätt, som döljer tillgångars olagliga ursprung, och terrorfinansiering, som direkt stöder brottsliga handlingar. Nyligen har över 100 amerikanska lagstiftare uttryckt oro över kryptovalutors roll i finansieringen av terrorism, vilket signalerar ökade säkerhetsrisker på nationell nivå.

De fallstudier som undersökts visar hur hawalasystemet både är en ekonomisk livlina för många familjer och en kanal för kriminella nätverk. Den svåra uppgiften för internationella aktörer blir att reglera systemet för att motverka missbruk, utan att underminera dess legitima ekonomiska roll. Striktare regler, förbättrade identifieringssystem och internationellt samarbete kan skapa större transparens och ansvar.

När vi nu avslutar denna diskussion står vi inför en kritisk fråga: Hur kan vi skydda de mest sårbara grupperna från hawalasystemets negativa konsekvenser samtidigt som vi bevarar dess centrala roll i både globala och lokala ekonomier? Den fortsatta utvecklingen av hawala och dess påverkan på både legitima och illegitima flöden kommer att vara avgörande för framtiden.

Hawala - En global livlina och en riskfylld kanal

viorika/istock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Gustav Christensson

Ordförande, Utrikespolitisk afton

Serie i två delar om banksystemet hawala

Hawala är ett tusenårigt banksystem som ursprungligen skapades för handel längs Sidenvägen och som idag är en livlina för miljontals människor. Men dess anonymitet gör det också till en kanal för brottslighet och terrorfinansiering. Syftet med denna artikel är att belysa hawalas dubbla natur och analysera dess legitima och illegitima användningsområden.

Texten är uppdelad i två delar och i den första delen presenteras hawalasystemets struktur och funktion. Vi utforskar hur detta traditionella remitteringssystem fungerar och dess centrala roll för människor i områden där formella banktjänster är begränsade. Efter denna översikt skiftar vi fokus till det svenska perspektivet och granskar hur myndigheterna hanterar de säkerhetsutmaningar som kopplas till hawala, särskilt med tanke på dess potentiella användning för penningtvätt och terrorfinansiering. Vi får en inblick i den nationella bedömningen av risker och hur svensk lagstiftning försöker balansera behovet av reglering med respekten för systemets sociala betydelse.

Men hawala är också ett globalt nätverk, och för att förstå dess fulla omfattning följer i den andra delen en fördjupning i internationella fallstudier. Här får vi möta verkliga exempel där systemet möjliggjort allt från vapensmuggling i Somalia och Jemen till finansiering av terroristgrupper i Gaza. Det är en värld där gränser suddas ut och där både pengar och makt flödar utan insyn. Hur kan ett system baserat på förtroende bli en kraft för både överlevnad och förödelse? Vad innebär detta för framtiden?

Dyk in i del ett för att förstå hawala från ett svenskt perspektiv – men var beredd, för i del två öppnas en internationell arena som kastar nytt ljus över systemets roll på den globala scenen.

Del 1: Hawala ur ett svenskt perspektiv

Ett dubbelsidigt system i fokus

Hawala är ett uråldrigt och dolt banksystem som överlevt in i modern tid. Ordet hawala betyder "överföring" på arabiska och "tillit" på hindi och urdu. Systemet, som ibland kallas världens äldsta, har anor från 700-talet och rötter i Sidenvägens handelsleder. Istället för att baseras på officiella banker bygger hawala på tillit, hederskultur, och personliga nätverk. För många är systemet en livlina för att snabbt överföra pengar till länder där traditionella banktjänster är begränsade.

Hawala är dock som en dubbelsidig spegel: medan ena sidan reflekterar stöd och trygghet för behövande, visar den andra hur systemet kan utnyttjas för penningtvätt och terrorfinansiering. Denna dubbelnatur har fått den svenska regeringen att agera. Finansmarknadsminister Niklas Wykman har nyligen presenterat en utredning som föreslår att göra hawala utan Finansinspektionens tillstånd olagligt – en "kalldusch" för kriminella verksamheter, enligt Wykman. Men vad är egentligen hawala? Hur används det av kriminella och terrorister? Och hur ser svenska myndigheter på hotet det utgör?

Hawala – Tradition, struktur och funktion

Hawala-systemet har traditionellt varit utbrett i Mellanöstern, Nordafrika och Sydasien. I takt med globaliseringen har det spridit sig vidare och blivit en livlina för arbetare som skickar pengar hem till familjen. Eftersom systemet existerar utanför traditionella bankstrukturer är det smidigt och snabbt. Det bygger på förtroende, där ett nätverk av mellanhänder, så kallade hawaladars, säkerställer att pengar når mottagaren utan omfattande dokumentation och till en lägre kostnad jämfört med traditionella banköverföringar.

En hawala-transaktion går till så att en kund lämnar pengar till en hawaladar i sitt land. Hawaladaren kontaktar en kollega i mottagarlandet, som överför motsvarande belopp till mottagarens familj eller vän. Skulderna mellan hawaladarerna regleras senare, exempelvis genom framtida transaktioner, banköverföringar eller överföring av kontanter och värdefulla föremål.

Hawala är uppskattat för sin snabbhet och låga kostnader. Transaktionerna registreras ofta i enkel bokföring, som vanligtvis förstörs när skulderna är reglerade. För människor utan banktillgång är detta ett effektivt och tillgängligt alternativ. Det fungerar både snabbt och diskret – men samma drag gör också hawala attraktivt för personer med kriminella avsikter.

Säkerhetsrisker och utnyttjande för brottslig verksamhet

Trots att hawala främst används för legitima syften, kan det även utnyttjas av kriminella och terrorister. Systemets anonymitet och brist på reglering gör det till en idealisk kanal för penningtvätt, finansiering av terrorism och annan illegal verksamhet. Den begränsade dokumentationen och de låga kraven på registrering möjliggör diskreta överföringar, vilket har lockat kriminella aktörer.

Genom det tillitsbaserade nätverket kan kriminella tvätta pengar eller finansiera olagliga aktiviteter. Exempelvis har terroristgrupper som Al-Qaida använt hawala för att finansiera sina globala operationer. Det är också ett verktyg för att kringgå internationella sanktioner. Iranska affärsmän har exempelvis använt systemet för att undvika amerikanska restriktioner.

Riskerna som kopplas till hawalasystemet bedöms som höga. Förutom att underlätta penningtvätt och terrorfinansiering har systemet även använts inom biståndsprojekt. Men även där finns en risk att stora betalningar kanaliseras till olagliga ändamål.

Sveriges nationella hotbedömning av hawala

Svenska myndigheter bedömer hawala som en betydande nationell risk, särskilt för att det kan utnyttjas för penningtvätt och terrorfinansiering. Hawalas struktur möjliggör snabba och anonyma transaktioner utanför banksystemen, vilket skapar allvarliga säkerhetsutmaningar. Eftersom transaktionerna saknar tydliga digitala spår, blir det svårt att följa pengarnas väg från avsändare till mottagare.

I en rapport från 2022, som fokuserar enbart på hawalasystemet, belyser svenska myndigheter de särskilda risker systemet utgör för Sverige. För det första är det attraktivt för kriminella aktörer att använda hawala för penningtvätt. Brottsvinster, till exempel från narkotikahandel, kan skickas ut ur landet till högriskländer med begränsad finansiell kontroll. Enligt underrättelser används systemet även för att finansiera terrorism genom överföringar till regioner där terroristorganisationer är verksamma. Svårigheten att kontrollera dessa flöden gör att pengar kan nå konfliktdrabbade områden utan att säkerhetspolisen kan ingripa.

Hawala kan också användas för att undvika skatter och internationella sanktioner, vilket försvagar statens kontroll. Systemet utnyttjas både för legala och illegala överföringar inom Sverige. Detta underminerar myndigheternas tillsyn och gör att stora summor kan lämna landet utan upptäckt.

Sammantaget bedöms hawala utgöra en risk på den högsta nivån (4 av 4), särskilt eftersom det möjliggör stora, internationella överföringar med bristande spårbarhet. Polisens slutsats är att systemets anonymitet och oreglerade aktörer innebär en betydande nationell risk och en negativ påverkan på samhället.

Sammanfattning av del ett: Risker och utmaningar

Hawala är ett fascinerande och komplext system som överlevt i över tusen år. För många människor utan banktillgång är det en ovärderlig livlina för remitteringar, där tillit och personliga nätverk garanterar en snabb och kostnadseffektiv lösning. Samtidigt innebär systemets anonymitet betydande säkerhetsutmaningar, särskilt i Sverige där risken för penningtvätt och terrorfinansiering är hög.

Den svenska regeringens ambition att reglera hawalasystemet illustrerar svårigheterna i att skydda samhället från kriminella aktiviteter utan att bortse från systemets betydelse för laglydiga användare. Med en hög riskbedömning och en växande medvetenhet om hoten kopplade till hawala är det tydligt att en noggrann och strategisk hantering krävs.

I nästa del fördjupas diskussionen med internationella fallstudier. Här kommer vi att utforska hur hawala används i olika kontexter och analysera både kriminella och humanitära aspekter av systemet. Det globala perspektivet kommer att ge oss en djupare förståelse av hawalas dubbla natur – där samma system kan skapa hopp

Vad återstår av afghanska kvinnors frihet?

luxg4/ IStock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Tilde Varnestig

Introduktion

Sedan Talibanerna tog kontroll över makten i Afghanistan 2021, (1) har det successiva utraderandet av kvinnor och flickors rättigheter i landet varit ett faktum. Trots löftet om att upprätthålla kvinnors rättigheter, har världssamfundet vittnat om hur talibanerna på löpande band tagit bort kvinnors rätt till utbildning, arbete, samt ekonomisk och social frihet; en journalist för Amnesty International beskriver denna förödande utveckling som “en död i slow-motion” för kvinnorna i Afghanistan. (2) Allt från krav på att bära heltäckande kläder och ytterst begränsad tillgång till utbildning och arbete, till barnäktenskap, attacker mot kvinnojourer och frihetsberövande av kvinnor som inte lyder talibanernas morallagar eller flyr från våld i hemmet: afghanska flickor och kvinnors levnadsförhållanden ser oerhört miserabla ut. Med den senaste morallagen i beaktande är det tvivelaktigt om det går att prata om ett värdigt liv alls.

Talibanernas nya morallag

Tre år efter talibanernas maktövertag förblir de afghanska kvinnorna chanslösa när deras rättigheter fortsätter att tyna bort. Från att sedan tidigare ha varit “osynliga” och kraftigt begränsade i var och hur de får vistas, har de nu även blivit tystade. Talibanernas senaste moralpolicy förbjuder flickor och kvinnor från att prata, sjunga och läsa högt i offentliga miljöer. (3) Denna lag har skapat uppror och ilska över hela världen sedan den inrättades, då det innebär att flickor och kvinnor inte längre har något inflytande eller någon agens som person i det offentliga rummet. Kvinnornas extrema situation - som FN beskriver som kvinno-apartheid (4) - blir allt värre. Efter denna senare morallag går det att starkt ifrågasätta om kvinnor över huvud taget har några fri- och rättigheter kvar. Det extrema kvinnoförtrycket vi ser i Afghanistan sträcker sig långt bortom att etablera kvinnor som underställda män; målet verkar vara att helt “tömma” kvinnor på mänskliga egenskaper och rättigheter.

Kvinnornas motstånd: en framtida revolution?

Talibanernas systematiska förtryck sedan 2021 har lett till ett flertal fredliga protester bland flickor och kvinnor runtom i Afghanistan. I respons har talibanerna -som förväntat - utsatt dessa kvinnor demonstranter för grova nivåer av trakasserier, övergrepp och frihetsberövande, och på olika sätt hindrat kvinnors rätt till yttrande- förening- och mötesfrihet. (5) Efter förbudet mot kvinnor att använda sin röst i offentligheten, har flera protester och demonstrationer åter uppstått i landet. På dessa protester visar kvinnor inte bara sina ansikten, utan sjunger kampsånger och ropar ut sina krav på förändringar. (6) Dessutom “trotsar” vissa kvinnor morallagens princip om att inte sjunga i offentliga miljöer genom att spela in videor när de sjunger i sitt hem och sedan publicera dem på sociala medier. Dessa kvinnor riskerar livet genom att öppet demonstrera och revoltera mot talibanernas lagar, samtidigt som de knappt har något kvar att förlora vilket förklarar varför de är beredda att ta denna risk. Denna kamp för sina rättigheter som kvinna i Afghanistan har stora likheter med de internationellt uppmärksammade revolterna mot hijab-lagarna i Iran, (7) som följde efter att den iranska kvinnan Mahsa Amini arresterades och dödades i september 2022 för att inte ha burit sin hijab på “korrekt” sätt enligt statens sedlighetspolis. (8) Kanske kan Afghanistans senaste morallagar och den internationella uppståndelsen kring dem fungera som en “katalysator” för att generera fler och större protester både inom och utanför landet. På längre sikt skulle de kunna utmynna i en fullskalig revolution i Afghanistan- förhoppningsvis inte bara med kvinnor som deltagande aktörer utan också män, likt protesterna i Iran.

Omvärldens roll och ageranden

Världssamfundet med FN, EU och människorättsgrupper i spetsen har uttryckt oro över dessa nya lagar. Dessutom har flera av dessa aktörer antagit restriktiva bestämmelser som varit i kraft sedan augusti 2021, i samband med talibanernas maktövertag i Afghanistan. (9) Trots detta verkar inte internationella fördömanden ha någon särskild effekt längre. Den främsta orsaken till detta ligger i att talibanerna, som tidigare erhöll en aktörsplats i FN, strävade efter att bli erkända av världssamfundet. För att uppnå detta försäkrade de att kvinnor skulle ha kvar sina rättigheter, och under det första året av talibanernas styre fanns en viss optimism om att situationen i landet inte var så illa som man hade befarat. Vid denna tidpunkt fanns fortfarande kvinnliga journalister i landet och kvinnor som studerade på universitet. (10) Samtidigt fortsatte talibanernas ageranden i Afghanistan att strida mot FN:s kärnvärderingar, vilket ledde till att talibanerna inte erkändes som värdig medlem av FN. (11) Efter detta politiska nederlag - i samma veva som Afghanistans tidigare regering lät frysa in pengar hos USA för att talibanerna inte skulle kunna komma åt dem- gjorde talibanerna en U-sväng och inledde sitt fullskaliga förtryck mot landets kvinnor. (12) Världssamfundets optimism för Afghanistan blev mycket kortlivad.

Ekonomiska verktyg mot förtrycket

Rapporter från World bank visar att Afghanistans ekonomi fortfarande till stor del är beroende av utlandsbidrag, (13) även om de minskat mycket under de senaste ca två decennierna. Bidragen till det talibanstyrda Afghanistan måste fortsätta minska samtidigt som medlemmar av världssamfundet fortsätter utlysa eller hålla kvar sina ekonomiska sanktioner. (14) Under 1990-talet vidtog många länder åtgärder mot Sydafrikas etniska apartheidregim i form av diplomatiska och ekonomiska sanktioner. Resultatet av ländernas ageranden blev att regimen upplöstes och till slut var tvungen att förändras. (15) Med detta empiriska bevis finns det goda skäl att hoppas att liknande åtgärder även kan upplösa den könsbaserade apartheidregimen i Afghanistan. Som tidigare nämnt har diplomatiska sanktioner mot talibanerna haft en motsatt effekt, men andra verktyg såsom ekonomiska sanktioner och inreseförbud till landet kan vara viktiga för att påverka talibanregimen. Dessutom måste könsapartheid erkännas som ett brott mot mänskligheten utav FN (16 ): Inte bara för kvinnorna i Afghanistan, utan inte minst för att förhindra att kvinnor i andra länder går samma öde till mötes.

Referenser

1. The Visual Journalism Team. “How the Taliban stormed across Afghanistan in 10 days.” BBC News. 16 augusti 2021.

2. “Death in Slow Motion: Women and Girls Under Taliban Rule”. Amnesty International. 27 juli 2022.

3. Rouquette, Pauline. “Afghan women are erased by the Talibans as the international community looks on”. France 24. 31 augusti 2024.

4. Mohammed J, Amina. “The Secretary- General's remarks to the Security Council on the Promotion and Strengthening of the Rule of Law in the Maintenance of International Law and Security: The Rule of Law Among Nations”. United Nations. 12 januari 2023.

5. Amnesty International. 27 juli 2022.

6. Mannie, Kathryn. “Afghan women sing in defiance of Taliban morality laws”. Global News. 29 augusti 2024

7. Young, Anette. “The battle for freedom: Addressing the plight of Afghan and Iranian women”. France 24. 30 augusti 2024.

8. Gudmundsson, Vilma. “Mahsa Aminis död utlöste protestvågen i Iran”. SVT Nyheter. 5 oktober 2022.

9. Roquette, Pauline. France 24. 31 augusti 2024.

10. Cornet, Melissa. “On Gender Apartheid”. London Review of Books. 18 juli 2024.

11. Ruttig, Thomas. “Whose Seat Is it Anyways: The UN´s (non)decision on who represents Afghanistan”. Afghanistan Analyst Network. 7 december 2023.

12. Thomas, Daniel. “Taliban will not be able to access most Afghan central bank assets”. BBC News. 18 augusti 2021.

13. “The World Bank in Afghanistan”. World Bank Group. 18 april 2024.

14. “Sanktionerna mot talibanerna i Afghanistan”. Regeringskansliet. 9 november 2023.

15. Cornet, Melissa. 18 juli 2024.

16. “Gender apartheid must be recognised as a crime against humanity, UN experts say”. UN Human Rights Office. 20 februari 2024.

EU-valet 2024 och dess påverkan på klimatpolitiken

CaptureLightUK/ IStock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Kontakt: oag@utrikespolitiskafton.com

Nora Svensson Hahr,

ordförande för PUSH

Moa Forsgren,

styrelsetrainee för PUSH Sverige

PUSH är en partipolitiskt och religiöst obunden klimatorganisation som verkar för att öka ungas inflytande i nationell och internationell klimatpolitik. Det är den enda klimatorganisationen för unga som har ackreditering till FN:s klimatkonferenser och har i 10 års tid arbetat för att makthavare ska anamma en ambitiös och faktabaserat politik för en hållbar värld.

Introduktion

Sommarens EU-val 2024 markerade en betydande förändring i den politiska dynamiken i Europa. Trots att gröna partier tappade mark, lyckades extremhögern inte göra de stora framsteg som många förväntade sig. Europeiska folkpartiet (EPP), med Ursula von der Leyen i spetsen, förblir den största gruppen i parlamentet, men högerns växande inflytande har destabiliserat den tidigare starka koalitionen mellan EPP och socialdemokraterna (S&D). Under Von der Leyens förra mandatperiod var den gröna omställningen, genom EU:s Green Deal och målet att nå klimatneutralitet till 2050, ett av parlamentets mest ambitiösa projekt. Med det nya politiska landskapet är det dock osäkert i vilken utsträckning EU:s klimatpolitik kommer att implementeras, och om ambitionerna förblir lika höga. Den här omvärldsanalysen undersöker hur den nya dynamiken i EU-parlamentet kommer påverka Europas tidigare klimatmål och hur EU-valets utgång kommer att synas i svensk klimatpolitik.

Vad händer med The Green Deal?

The European Green Deal, som antogs under förra mandatperioden, kommer sannolikt att vara svår att helt avskaffa, särskilt eftersom den redan har röstas igenom och eftersom Ursula von der Leyen, som en av överenskommelsen största förespråkare, sitter kvar som ordförande för EU-kommissionen (KÄLLA). Trots detta står klimatpolitiken inför stora utmaningar. Flera expertorgan menar att den ökade högerflanken försvagar den tidigare koalitionen mellan EPP och S&D och kan leda till att klimatmålen urvattnas (KÄLLA, KÄLLA, KÄLLA). Även i Europeiska rådets strategiska agenda för 2024–2029 syns detta skifte, där säkerhet och ekonomisk konkurrenskraft prioriteras över klimatfrågor (KÄLLA). Detta tyder på att även om en Green Deal inte överges helt, kommer stor del av EU-palamentets fokus och budget att flyttas till andra områden vilket kan bromsa de klimatinitiativ som krävs för att uppnå de klimatmål som åtagits.

The Clean Industrial Deal

Trots det minskade intresset för bred klimatpolitik i parlamentet finns ett fortsatt starkt stöd för en så kallad Clean Industrial Deal, som syftar till att kombinera klimatomställning med ökad konkurrenskraft genom att stötta den gröna omställningen inom tunga industrier och öka det ekonomiska stödet till företag inom sektorn för klimatsmart teknologi och förnybar energi (KÄLLA, KÄLLA). Förslaget ligger i linje med EU:s strategiska ambitioner att göra Europa mer självförsörjande och stärka dess ställning globalt, vilket ger det ett bredare politiskt stöd jämfört med andra klimatrelaterade initiativ (KÄLLA). Dessutom är det Teresa Ribera som, i sin nya roll som Von der Leyens högra hand i parlamentet, kommer att vara ansvarig för både EU:s klimat- och konkurrenspolicy. Ribera är inte bara en av EU-parlamentets mest rutinerade och klimatkunniga kommissionärer utan har även ansvarat för nedstängningen av kolindustrin på hemmaplan i Spanien (KÄLLA). Riberas ledning av arbetet med the Clean Industrial Deal i kombination med att Von der Leyen lovat att inom de första 100 dagarna av den nya mandatperioden lägga fram ett konkret förslag för hur dealen kan se ut (KÄLLA), bådar gott för hållbarhetsambitionen och genomslagskraften i förslaget. 

Hur påverkar EU:s klimatpolitik Sverige?

För Sverige innebär det nya politiska landskapet i EU att det blir lättare för den sittande regeringen att nedprioritera klimatfrågan, särskilt om EU:s klimatmål i praktiken kommer försvagas. Förvisso riskerar Sveriges regering fortfarande att bötfällas till följd av att man inte uppnår något av de klimatmål man åtagit sig via EU (KÄLLA, KÄLLA) men med EU-parlamentets politiska och retoriska skifte från klimat och miljö till konkurrenskraft och ekonomi blir det lättare för svenska makthavare att fortsatt driva en politik som går stick i stäv med vad både Klimatpolitiska Rådet (KÄLLA) och Naturvårdsverket (KÄLLA) bedömer vara en hållbar klimatpolitik. Dock är det fortfarande troligt att den gröna industriella boomen och den hållbara teknikutvecklingen i Sverige, med stora satsningar på fossilfri energi och ny teknik, fortsätter (KÄLLA, KÄLLA). EPP:s valmanifest betonar vikten av Europas konkurrenskraft och att främja innovationer, vilket innebär att investeringar i infrastruktur och gröna industrier förväntas fortsätta som en del av EU:s Green Deal (KÄLLA).

Avslutning

EU:s klimatambitioner fick inte det bakslag som förväntats men den policy som kommer att implementeras kommer troligtvis urholkas rejält till följd av andra prioriteringar inom parlamentet. Det är dessutom tydligt att EU:s klimatpolitik till huvudsak består av åtgärder gällande utsläppsminskningar och beredskap men att man till stor del ignorerar andra hållbarhetsaspekter som biologisk mångfald, hållbar matproduktion, och klimaträttvisa. I dagsläget upplever vi ökat extremväder (KÄLLA), den varmaste årliga genomsnittstemperaturen som någonsin uppmätts (KÄLLA), fler än 378 miljoner människor har tvingats på flykt på grund av klimatförändringar de senaste 16 åren (KÄLLA) och 2.3 miljarder människor som lever i områden med vattenbrist (KÄLLA). Vi ser alltså klimatkrisen och dess förödande konsekvenser redan idag och med EU:s nya klimatpolitik som till stor del premierar industrisatsningar och långsiktigt företagande är det mycket sannolikt att vi kommer se en fortsatt förvärring av dessa problem, inte bara i Globala Syd men även i Europa, om inte mer omfattande åtgärder vidtas.

Cyberhoten måste tas på allvar

Just super/ IStock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Kontakt: oag@utrikespolitiskafton.com

Elin Parviainen

Analytiker, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

Cyberbrott, i modern betydelse, startade 1962 med Allen Scherrs attack mot MIT:s datasystem och stölden av deras lösenord. Detta markerade början på en era av cyberattacker som skulle utvecklas och förändras över de kommande årtiondena. En av de mest ökända attackerna var “The Morris Worm” 1988, skapad av Robert Tappan Morris, och en annan framstående attack genomfördes av Jonathan James 1999, då han hackade både NASA och US Department och Defence.(1) Ett nutida svensk exempel är ransomware-attacken mot Coop 2021, attacken understryker hur kritiska infrastrukturer och stora företag kan påverkas av cyberhot.

Angreppen ökar

I Sverige är hoten mot cybersäkerheten mångfacetterade och innefattar statliga aktörer, kriminella grupper, hacktivister samt grupper med kopplingar till terrorism.(2) Statliga aktörer har olika motiv inklusive ekonomiska intressen, utrikes- och säkerhetspolitiska intressen samt påverkanskampanjer.(3) Cyberhoten riktar sig dock sällan mot militära mål utan fokuserar istället på civila delar av samhället och näringslivet. Trots en noggrann sammanställning av cyberhoten mot svenska företag är mörkertalet stort.

Från statliga myndigheter och organisationer som omfattas av NIS-direktivet rapporterades 334 it-incidenter till MSB år 2023, där cyberangrepp dominerar orsaksbilden. Tidigare år har orsaksbilden bestått av systemfel eller mänskliga misstag.(4) Det som framgår av ovanstående redogörelse är att cyberangrepp fortsätter att växa samt att det skapar betydligt högre kostnader än vad allmänheten inser.

Attackerna kostar stora summor

Kostnaderna för cyberattacker är enorma. År 2020 uppgick kostnaderna för cyberattacker mot svenska företag till mellan 20 och 22 miljarder kronor, vilket inte bara beror på lösensummor utan också på förstörd data och nedstängda system.(5) Vilket illustrerades av Coop attacken 2021, där kedjan nästan tvingades stänga alla 800 butiker då attacken pågick i flera dagar.

Den ökade frekvensen av cyberattacker kan delvis förklaras av att svenska företag investerar för lite i adekvata säkerhetssystem och försiktighetsåtgärder. Förändrade arbetsvanor efter pandemin och ett förändrat globalt läge har också exponerat svagheterna i Sveriges cyberförsvar. Detta innebär potentiellt ödesdigra konsekvenser om en liknande attack skulle riktas mot, säg elnätet eller liknande infrastruktur.

Hot genom knapptryck

De största hoten mot Sverige idag bedöms komma från Ryssland, Kina och Iran där Ryssland utgör ett särskilt hot på grund av sin geografiska närhet och politiska ambitioner i Norden.(6) Detta understryker behovet av att förbättra Sveriges cybersäkerhet eftersom digitaliseringen har gått snabbare än utvecklingen av ett tillräckligt cyberförsvar. Det ökade tekniska beroendet gör att hela samhället kan påverkas. Vi är nu alla potentiella offer för helt nya hot som kan stänga ned ett helt samhälle med ett enda knapptryck.

En åtgärd som gemensamt tagits mellan EU länderna är det nya direktivet NIS2, vilket syftar till att höja cybersäkerhetsnivån inom unionen och kräver ytterligare investeringar från företag. Om företag inte lever upp till direktivet riskerar de höga böter. Trots detta finns en risk att företag fördröjer sina förberedelser, vilket kan leda till att NIS2-implementeringen blir stressfull och potentiellt riskfylld.

Nya sårbarheter

Vissa anser att resurserna som tilldelas för att bekämpa cyberhot är otillräckliga, både i jämförelse med andra länder och i absoluta termer. Myndigheter som arbetar med cybersäkerhet behöver mer resurser för att effektivt stödja företagen i detta arbete.

Sammantaget är det tydligt att Sveriges nuvarande cyberförsvar är otillräckligt och att det krävs omfattande förbättringar för att möta de växande cyberhoten. Den snabba digitaliseringen har skapat nya sårbarheter, och det är avgörande att stärka cybersäkerheten för att skydda både företag och det civila samhället från potentiellt förödande attacker.

Referenser

1. Fortinet. “History of Cyber Warfare and the Top 5 Most Notorious Attacks”

2. MSB. “Cybersäkerhet i Sverige - Hot, metoder, brister och beroenden". S. 8

3. MSB. “Cybersäkerhet i Sverige - Hot, metoder, brister och beroenden" s. 9

4. MSB. “Antalet cyberangrepp ökade kraftigt under 2023”. MSB. 14/03/2024

5. Eklund, Henning. SvD Näringsliv. “Cyberangrepp för 20 miljarder i Sverige”. SvD. 29/06/2020.

6. Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen 2023/2024. “Ryssland, Kina och Iran”. Säkerhetspolisen

Den komplexa kampen om Kashmir

AlpamayoPhoto/ IStock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Tilde Varnestig

Analytiker, Utrikespolitisk afton

Introduktion

Den idylliska bergsregionen Kashmir, belägrat i nordvästra Himalaya-kedjan, har under många år varit ett subjekt för konflikter mellan Indien, Pakistan och till viss del Kina. Kampen om Kashmir-regionen har förblivit en av modern tids längsta konflikter och omfattas av ett av FN:s äldsta fredsuppdrag.(1) Konflikten är både komplex och mångfacetterad. Den innehåller lager av postkolonialism, politisk maktkamp, resursmässiga intressen, etnisk-religiösa spänningar och en delad lokal syn på huruvida Kashmir bör tillhöra en av de stridande nationerna eller kämpa för sin självständighet.(2)

Analys 1 - Kolonial bakgrund

Under slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet styrdes Indien och Pakistan, Kashmir inkluderat, av Storbritanniens koloniala imperium under namnet Brittiska Indien.(3) Enligt den delningsplan som tillhandahölls av Indian Independence Act fick Kashmir valet att vara självständigt eller ansluta sig till antingen Indien eller Pakistan.(4) Till skillnad från majoriteten av furstestaterna som anslöt till något av länderna, begärde Kashmirs dåvarande furste Hari Singh självständighet för regionen.(5) År 1947 blev Indien självständigt, vilket gav utrymme för en växande hinduisk respektive muslimsk nationalism. Denna religiös-etniska motsättning mynnade ut i etableringen av det hinduiska Indien i väst och det muslimska Pakistan i öst.(6)

Trots att Singh ville att Kashmir skulle vara självständigt, valde han kort efter uppdelningen att ansluta regionen till Indien, som tack för landets hjälp att skydda Kashmir från att bli invaderat av pakistanska soldater.(7) Detta fick Pakistan att inleda en fullskalig invasion av Kashmir, vilket resulterade i ett tvåårigt krig mellan Indien och Pakistan som skördade tusentals liv. År 1949 slöts fred mellan länderna med FN i spetsen. Pakistan tilldelades en tredjedel av Kashmir-regionen medan Indien beviljades resten(8) En linje för eldupphör etablerades mellan länderna med FN-observatörer som närvarande.(9) Sakta men säkert började de två länderna dock trotsa fredsavtalet militärt och politiskt, och år 1962 förvärrades situationen ytterligare när Kina invaderade norra Kashmir. Detta ledde till ett kortvarigt krig där Kina övertog 17 procent av Kashmirs landområde, som kinesiska regimen fortfarande har kontroll över. (10) I nuläget kontrollerar Indien omkring 45 procent av Kashmir, och Pakistan runt 38 procent av regionen.

 Analys 2 - Tillhörande eller självständighet?

Både Indien och Pakistan anser sig ha rätt till Kashmir-regionen och konflikten kan ses som en del av en större kamp för de tre kärnvapenmakterna, Kina inkluderat, att stärka sina imperium. Kashmir är dessutom ett geografisk-politiskt åtråvärt område då det sitter på viktiga mineral- och vattenresurser(11) och områdets höga berg ger militärstrategisk säkerhet.(12) Av denna anledning är kontrollen över Kashmir viktig för alla involverade aktörer.

Sedan 1970-talet finns en handfull olika rebellgrupper, varav de två största är Jammu Kashmir Liberation Front (JKLF) respektive De Heliga Krigarna (Hizb-ul Mujahideen). Medan JKLF har som mål att göra Kashmir självständigt, och förespråkar en egen identitet och egna lagar, vill De heliga Krigarna att Kashmir ska bli en del av Pakistan.(13) Det som förenar de två rebellgrupperna är dess vilja att frigöra sig från Indien, som sedan länge har störst kontroll över Kashmir.

En ljusglimt under 1900-talets andra hälft var att det Indien-ockuperade Kashmir omfattades av en konstitutionell lag vid namn Artikel 370. Den tillät regionen att ha sin egen konstitution, flagga samt självständighet över alla politiska beslutsärenden utöver internationella relationer, försvar och kommunikation.(14) Detta gav även Kashmir möjlighet att stoppa indiska kolonisatörer från att permanent bosätta sig där.(15) År 2019 beslutade Indien däremot att avskaffa Artikel 370 (en handling som Pakistan starkt fördömt(16), vilket bidragit till starkare motstånd mot Indiens kontroll över Kashmir.(17)

Analys 3 - Religiös och etnisk identitet

I grunden handlar kampen om Kashmir, nästan mer än något annat, om religiösa och etniska faktorer. Sedan 1947 har konflikten präglats av huruvida regionen bör tillhöra det hinduiska Indien eller muslimska Pakistan.(18) Med en befolkning som utgörs av både muslimer, hinduer och buddhister fortsätter Kashmir vara en etnoreligiöst delad region. Således är detta en drivande faktor för rebellgrupperna. Hizb-ul Mujahideen, en islamistisk grupp med sin bas i den Indisk-kontrollerade regionen där en stor del av befolkningen är muslimer, strävar efter Kashmirs tillhörighet till det muslimska Pakistan.(19) JKLF, å andra sidan, vill att Kashmir ska vara en sekulär stat utan religion som en väsentlig del av landets identitet och lagstiftning.

 Slutsats

Bland Kashmirs invånare finns ett missnöje mot både Indien och Pakistan eftersom de väpnade striderna kring Kashmir-konflikten ständigt skördar civila offer.(20) Dessutom har den indiska regimen och indisk militär upprepade gånger anklagats för brott mot mänskligheten mot invånarna i Kashmir, framför allt den muslimska befolkningen. Yttrande- och pressfriheten är starkt begränsad i regionen och hundratals kashmirer har fängslats av den indiska regimen utan rättegång.(21) Det finns även en rädsla bland den muslimska lokalbefolkningen att Indien helt kommer ockupera det nu indisk-kontrollerade Kashmir (med muslimsk majoritet) och göra det muslimska folket till en förtryckt indisk minoritet.(22) Liknande, och mycket värre humanitära brott, har redan begåtts mot de kinesisk-muslimska uigurerna i Indiens grannland Kina(23), som också kontrollerar en del av Kashmirs muslimska befolkning.

Referenser

1. Dutta, Prabhash K. Kashmir: How Line of Control Has Changed in 70 years. India Today. 09/08/2019.

2. Kashmir. FN-förbundet UNA Sweden. 24/11/2022.

3. British Colonialism in India. BBC News. 05/05/2022.

4. Kashmir: Why India and Pakistan fight over it. BBC News. 08/08/2019.

5. Blakemore, Erin. The Kashmir Conflict: How did it start? National Geographic. 02/03/2019.

6. FN-förbundet UNA Sweden. 24/11/2022.

7. BBC News. 08/08/2019.

8. FN-förbundet UNA Sweden. 24/11/2022.

9. Dutta, Prabhash K. 09/08/2019.

10. FN-förbundet UNA Sweden. 24/11/2022.

11. Ellison, Tom. India´s Lithium Resources in Kashmir Highlight Conflict Risks Around Critical Minerals. Center for Climate & Security. No. 48. 30/03/2023.

12. FN-förbundet UNA Sweden. 24/11/2022.

13. Fareed, Rifat & Hashim, Asad. Explainer: Who are Kashmir's armed groups? Al Jazeera. 03/03/2019.

14. Maizland, Lindsay. Kashmir: What to Know About the Disputed Region. Council on Foreign Relations. 07/08/2019.

15. Article 370: What happened with Kashmir and why it matters. BBC News. 06/08/2019.

16. BBC News. 08/08/2019.

17. Peerzada, Amir. Article 370: Why more locals in Kashmir are becoming militants. 05/08/2021.

18. FN-förbundet UNA Sweden. 24/11/2022.

19. Fareed, Rifat & Hashim, Asad. 03/03/2019.

20. Peerzada, Amir. 05/08/2021.

21. FN-förbundet UNA Sweden, 24/11/2022.

22. BBC News. 08/08/2019.

23. Who are the Uyghurs and why is China being accused of genocide? BBC News. 24/05/2022.

Systematisk diskriminering av ursprungsbefolkning i USA

Unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Tilde Varnestig

Analytiker, Utrikespolitisk afton

Introduktion

I samband med att kolonisatörerna från Europa tog makten i USA påbörjades den stegvisa marginaliseringen och förtrycket av ursprungsfolket. År 1830 instiftades Indian Removal Act, vilket innebar startskottet för den systematiska fördrivningen av urinvånare från sina landområden. Detta följdes av storskalig assimilering och förtryck under århundraden framöver. Än idag finns djupa spår av den systematiska rasism som präglat ursprungsfolkens historia. Denna analys ämnar blotta hur den nutida systematiska utsattheten ser ut.

Analys 1 - Folkhälsa

Analysen utgår från fyra kategorier; allmän hälsa, social utsatthet/brottsofferstatistik, tillgång till mark och resurser, och politiskt utrymme. I analysen används ordet “ursprungsamerikaner” som ett paraplybegrepp för ursprungsinvånare i USA:s fastland, i Alaska samt Hawaii.

Trots lagmässiga förpliktelser av USA:s ledning att förse alla amerikanska medborgare med lika rätt till sjukvård, råder det stora ojämlikheter mellan majoritets- och ursprungsbefolkningen när det kommer till folkhälsa och tillgång till vård. På grund av socioekonomisk utsatthet och fattigdom har en stor del av USA:s ursprungsbefolkning bristfällig tillgång till bland annat rent vatten, färska råvaror och husvärme under vintern, vilket haft en negativ effekt på den allmänna hälsan.(1) Dessutom drabbades de av en högre andel COVID-19- relaterade dödsfall än någon annan etnisk grupp i USA, bland annat på grund av extrem trångboddhet och därmed högre smittrisk.(2) Statistiskt sett dör fler ursprungsamerikaner av leversjukdomar, diabetes och luftvägssjukdomar än någon annan folkgrupp i USA - sjukdomar som i många fall går att förebygga. (3) Dessa omständigheter har lett till att den genomsnittliga livslängden för ursprungsamerikaner är 4,4 år lägre än den genomsnittliga livslängden för alla amerikanska invånare. (4).

För att motverka dessa hälsomässiga ojämlikheter skapades divisionen Indian Health Service (IHS) inom USA:s hälso- och socialdepartement (HHS) vars syfte är att tillhandahålla den ursprungsamerikanska befolkningen i 37 av delstaterna, alltså över 2,2 miljoner människor, med medicinska och offentliga hälso- och sjukvårdstjänster.(5) Trots detta viktiga arrangemang, brister det i möjligheten att förse alla behöriga med (tillräcklig) vård: utöver det faktum att ca 4,69 miljoner ursprungsamerikaner (av en total ursprungsbefolkning av 6,79 miljoner) inte täcks av detta hälsoprogram, så har USA:s kongress upprepade gånger inte gett IHS tillräcklig finansiering, något som har tvingat myndighetens sjukvårdsadministratörer att dra in delar av de tjänster och resurser som erbjuds. (6,7)

Analys 2 - Social utsatthet/brottsofferstatistik

Sett till den nationella brottsstatistiken har ursprungsamerikaner som folkgrupp en signifikant större risk att falla offer för våldsbrott jämfört med den genomsnittliga befolkningen i USA.(8) En rapport av The centers for Disease Control and Prevention (CDC) från 2021 visade att mord var en av de ledande dödsorsakerna för ursprungsamerikaner i åldrarna 1-44 år.(9) Dessutom löper ursprungsamerikanska kvinnor mer än två gånger så hög risk att bli utsatta för sexuella övergrepp jämfört med genomsnittet för kvinnor i USA.(10) Antalet försvunna ursprungsamerikaner, i synnerhet barn och unga kvinnor, har ökat så pass mycket att det numera klassas som en epidemi i landet. År 2022 skapades det första varningslarmet Missing Indigenous Persons Alert (MIPA) för att hitta försvunna ursprungsamerikaner. Enligt data från FBI skedde 10 650 rapporter av försvunna människor från denna folkgrupp. (12) Av dessa är nästan en tredjedel av de försvunna personerna under 18 år.

Analys 3 - Tillgång till mark och nödvändiga resurser

Sedan de första kolonisatörerna tog över USA har ursprungsbefolkningen förlorat nästan 99 procent av all sin mark genom bland annat tvångsförflyttning, markstöld och federala regleringar som utplånat urbefolkningens rätt till ägande av marken.(13) I samband med denna koloniala plundring av urbefolkningens landområden försvann till stor del deras naturresurser såväl som traditionella jaktbyte. Det råder också brist på rent vatten bland många ursprungsbefolkningar i USA. Enligt en rapport av U.S. Water Alliance från 2023 är 58 av 1000 hushåll i områden bebodda av ursprungsamerikaner utan fungerande vatten- och avloppssystem, medan andras hushåll har vattenrör som är utdaterade och ur funktion.(14)

Enligt rapporter om hunger i USA råder det utbredd brist på tillgänglighet till mataffärer och färska råvaror i många uramerikanska samhällen.(15) Detta uppskattas vara en bidragande faktor till att diabetes, övervikt, och hjärt- och kärlsjukdomar är så pass vanligt inom denna folkgrupp. Enligt United States Department of Agriculture bor 80 procent av den uramerikanska befolkningen i genomsnitt ca 2,1 mil från en vanlig stormarknad, vilket försämrar möjligheterna att enkelt få tag i varierande livsmedel. (16)

En rapport av The Energy Information administration från 2014 visade dessutom att 14 procent av alla ursprungsamerikanska hushåll saknar elektricitet, en siffra som då var 10 gånger högre än det nationella genomsnittet. Nästan tio år senare hade inte mycket ändrats: År 2022 vittnade politiker i amerikanska kongressen om att ett av fem hushåll tillhörande Navajo-reservatet, respektive ett av tre hushåll inom det närliggande Hopi-reservatet, var helt utan elektricitet. Dessa knappa förhållanden påverkar nödvändigheter i dagens moderna samhälle såsom tillgång till toalett, kyl- och frysförvaring, hembelysning samt laddning av elektroniska verktyg. (19)

Analys 4 - Politiskt utrymme

För 100 år sedan, år 1924, tilldelades ursprungsamerikaner fullt medborgarskap i USA, trots att de levt på amerikansk mark långt innan de europeiska kolonisatörerna anlände. Inte förrän 1948 fick de även rösträtt i allmänna val. (20) Idag under 2020-talet råder det fortfarande ojämlikhet i rösträtt och politisk påverkan mellan den ursprungsmerikanska befolkningen och USA:s majoritetsbefolkning, särskilt i sydstater med stort antal uramerikanska invånare. År 2013 upphävde USA:s högsta domstol en bestämmelse i Voting Rights Act som gav justitiedepartementet rätt till valtillsyn i delstater med en historia av diskriminering mot minoriteter. (21)

Uramerikanerna har heller inte haft mycket att säga till om i politiska beslut som direkt påverkar dem. Sedan den amerikanska konstitutionen antogs 1787 har det endast funnits ett fåtal uramerikanska politiker på högre beslutande nivå. På senare år har dock viktiga framsteg gjorts i mån om politisk representation: År 2021 blev Deb haaland, som tidigare gjort historia med sitt fd ämbete i USA:s kongress, den första ursprungsamerikanska medlemmen i presidentkansliet. (22) Ett år senare satt sex ursprungsamerikanska politiker i representantshuset (med full ursprungsamerikansk representation), efter över 230 år av demokratiskt styre. (23) Trots det finns det fortfarande stort utrymme till politisk förändring.

Slutsats

Ursprungsbefolkningen i USA har under lång tid utsatts för systematiskt förtryck och marginalisering, och fortsätter att vara offer för detta. Trots lagstiftning och initiativ som Indian Health Service (IHS) instiftat kvarstår stora brister i allmänhälsan, där ursprungsamerikaner har sämre tillgång till vård och högre dödlighet i förebyggbara sjukdomar. Dessutom löper de högre risk att bli offer för våldsbrott och sexuella övergrepp, och ett oroande antal försvinner varje år utan att fallen löses på grund av juridiska komplikationer. Följaktligen är tillgången till grundläggande resurser som rent vatten, mat och elektricitet begränsad, vilket ytterligare förstärker deras utsatta position. Många ursprungsamerikanska samhällen lider av bristfällig infrastruktur och fattigdom, vilket påverkar deras livskvalitet och hälsa negativt. Politiskt har ursprungsamerikaner historiskt exkluderats och deras inflytande är fortfarande begränsat, trots vissa framsteg i representation på senare år. Det råder inga tvivel om att den systematiska utsattheten för ursprungsbefolkningen i USA kvarstår och att större insatser krävs för att motverka de pågående orättvisorna som ofta oproportionerligt drabbar denna folkgrupp.

Referenser

1. Native Americans have shorter life spans, and it's not just about health care. CBS News. 2024/04/15

2. Williams, L. Riis. Native American Deaths from COVID-19 Highest Among Racial Groups. Princeton University. 2021/12/02

3. Smith, Mary. Native Americans: A Crisis in Health Equality. American Bar Association. 2024-02-29

4. American Indian Health Data Book: Selected Health Concerns in South Dakota. South Dakota Department of Health. 2024/01

5.Smith, V. Anna. What is the Indian Health Service? High Country News. 2017-09-26

6. Native American Population by State 2024. World Population Review. 2024.

7. Smith, Mary. American Bar Association.

8. Overview of Tribal Crime and Justice. National Institute of Justice. 2016/06/23

9. CDC works to prevent voilence against American Indian and Native American people. The Centres for Disease Control and Prevention. 2021.

10. Kampen mot människohandel i inhemska samhällen. US Department of Health & Human Services. 2020/12/24.

11. Chavez, Nicole. The nation's first alert system for missing Indigenous people is bringing a crisis to the forefront in Washington State. CNN News. 2023/05/05

12. 2023 Missing American Indian and Alaskan Native Persons Data. FBI´s National Crime Information Centre Missing Person File. 2024/04

13. Aadland, Chris. How Tribes Are Reclaiming and Protecting Their Ancestral Lands From Coast to Coast. Audubon Magazine. 2022.

14. Indigenous Resources - One Water Summit 2023. U.S. Water Alliance. 2023/10/31

15. Dicken, Chris & Kaufman, Phillips & Williams, Ryan. Measuring Access to Healthful, Affordable Food in American Indian and Alaskan Native Tribal Areas. 2014/12.

16. Dicken, Chris & Kaufman, Phillips & Williams, Ryan. 2014/12.

17. Stone, Laurie. Native energy: Rural Electrification on Tribal Lands. 2014/06/24

18. Bryan Montoya, Susan. U.S launches program to provide electricity to more Native American homes. Associated Press. 2023/08/16.

18. Bryan Montoya, Susan. 2023/08/16.

19. Lee, Morgan. 100 years ago, US citizenship för Native Americans came without voting rights in swing states. Associated Press. 2024/06/02.

20. Lee, Morgan. 2024/06/02.

21. Pecorin, Allison. Deb Haaland confirmed, makes history as the first Native American Cabinet member. ABC News. 2021/03/15.

22. Diaz, Jaclyn. U.S. congress reaches a milestone in Indigenous representation. National Public Radio. 2022/09/20.

Kvinnors roll i fredsbevarande uppdrag

AtK/ istock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Cassandra Andersson

Analytiker, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

Militären har länge varit en mansdominerad sfär, vilket gör det enhälliga beslutet om att rösta igenom resolution 1325 i FNs säkerhetsråd för 24 år sedan till en banbrytande händelse. Detta då den fokuserar på kvinnors deltagande i fredsbyggande processer och säkerhetsfrågor.(1) Resolutionen uppmanar bland annat till att öka kvinnors medverkan i fredsbevarande processer, inkludering av genusperspektiv och krav att öka skyddet för kvinnor och flickor vid utsatthet för könsrelaterat våld i konfliktsituationer. 

Idag syns en marginell ökning av andelen kvinnor i fredsbevarande uppdrag, men det finns mer att önska i arbetet kring inkludering av kvinnor och deras förutsättningar under uppdraget.(2) Det visar sig att med rätt förutsättningar, berättar kvinnor att de upplever sina arbetsuppgifter som meningsfulla och att de har möjlighet att vara förebilder, men de berättar även att deras deltagande ofta blir symboliskt på grund av olika hinder. 

Kvinnor som förebilder för jämlikhet

I artikeln “Reevaluating Peacekeeping Effectiveness: Does Gender Neutrality Inhibit Progress?” fokuserar Karim (2017) på kvinnors egna upplevelser av sin roll i fredsbevarande operationer.(3) I intervjuer med dessa kvinnor berättar de att de upplever att kvinnor har en unik roll och att de anser att kvinnor är viktiga i fredsoperationer. De är också av uppfattningen att kvinnor ökar tilliten i samhällen och att de kan vara till särskild hjälp vid känsliga fall som vid könsbaserat våld. Vidare visar Blanton, Peksen & Blanton (2023) i sin artikel "The Impact of Peacekeeping Missions on Women’s Empowerment" att kvinnliga fredsbevarare har möjlighet att stärka andra kvinnor i lokalsamhällen genom att vara förebilder.(4) De har exempelvis sett att under fredsinsatser ökar antalet kvinnliga offentliga representanter, vilket har en viktig representativ aspekt av den lokala demokratin.

Trots dessa positiva aspekter har det i intervjuer med kvinnliga fredsbevarare framkommit begränsningar som gör att de inte kan genomföra sina uppdrag och som gör att de upplever sitt arbete som mindre meningsfullt. 

Hinder för kvinnor i fredsbevarande uppdrag

I ett så mångfacetterat uppdrag som fredsbevarande operationer kan det finnas flera olika utmaningar. Denna analys kommer huvudsakligen att fokusera på två av dessa: hur kvinnor fördelas mellan olika fredsoperationer och deras tillgång till lokalbefolkning på plats. Karim och Beardsleys (2013) forskning pekar på att länder väljer att inte sända kvinnliga fredsbevarare till högriskområden på grund av en uppfattning att kvinnor skulle vara mer sårbara, exempelvis genom en ökad medial uppmärksamhet om de skulle bli skadade under uppdraget.(5) Dessutom är det vanligt att fredsbevarande styrkor i långa perioder blir sittande i compounds vilket framförallt blir ett problem för kvinnor, vars uppgift ligger i att skapa relationer till kvinnor och flickor i lokalsamhället. Detta påverkar i sin tur upplevelsen av meningsfullhet för kvinnliga fredsbevarare då de hindras att utföra den del av uppdraget som anses vara deras syfte med deltagandet.

Möjligheter framåt 

I studien av Blanton, Peksen och Blanton (2023) pekar de på att det finns stora möjligheter för kvinnors deltagande att skapa positiva förändringar i lokalsamhällen, men för att arbetet ska få en skjuts framåt behöver beslutsfattare fokusera mer på de hinder som kvinnliga fredsbevarare rapporterar om. Denna artikel rekommenderar främst tre åtgärder framåt. Den första åtgärden handlar om att skicka kvinnor till högriskområden med fokus på skydd av kvinnor och flickor vid könsbaserat våld. Den andra åtgärden handlar om att se till att kvinnor på plats faktiskt får tillgång till lokalbefolkningen för att kunna möta kvinnor och flickor. När kvinnliga fredsbevarare får möjlighet att synas ute i lokalsamhället får de även möjligheten att vara förebilder. Den tredje rekommendationen framåt är samla in mer data från deltagande kvinnor i fredsbevarande operationer för att bättre kunna kartlägga och förbättra arbetet så att deltagandet känns meningsfullt för alla parter. 

Avslutningsvis är resolution 1325 en viktig milstolpe för kvinnors och flickors rättigheter då den synliggjorde att kvinnor har en viktig del i den fredsbevarande processen och i säkerhetsarbetet. Det verkar som att kvinnor själva delar beslutsfattares uppfattning om att kvinnor har en unik roll i fredsinsatser där de har en viktig uppgift i att skapa relationer till kvinnor och flickor i lokalsamhällen. Däremot behövs det mer arbete kring att arbeta bort de utmaningar som kvinnor rapporterar om, där de både måste bli skickade till områden där de behövs och känner att de kan göra skillnad, samt att de får möjlighet att befinna sig ute i samhället där de kan träffa lokalbefolkningen och skapa relationer. 

I en orolig samtid är frågor kring kvinnors deltagande i den militära sfären högst aktuell och ett kontinuerligt arbete med resolution 1325 behövs, där kvinnors hinder minskas och deras möjligheter att vara förebilder istället ökar. 

Referenser

1 United Nations. Landmark Resolution on Women, Peace and Security. https://www.un.org/womenwatch/osagi/wps/.

2 United Nations. Women in peacekeeping. https://peacekeeping.un.org/en/women-peacekeeping

3 Karim, Sabrina, "Reevaluating Peacekeeping Effectiveness: Does Gender Neutrality Inhibit Progress?", International interactions 43:5 (2017), pp. 822–847, doi:10.1080/03050629.2017.1231113.

4 Blanton, Shannon Lindsey, Peksen, Dursun & Blanton, Robert, "The Impact of Peacekeeping Missions on Women’s Empowerment", Political research quarterly 76:4 (2023), pp. 1872–1887, doi:10.1177/10659129231181594.

5 Karim, Sabrina & Beardsley, Kyle, "Female Peacekeepers and Gender Balancing: Token Gestures or Informed Policymaking?", International interactions 39:4 (2013), pp. 461–488, doi:10.1080/03050629.2013.805131.

Ett bortglömt Armenien

snapsaga/ unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Froila Flórez Toscano

Analytiker, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

I september förra året lanserade Azerbajdzjan en överraskningsattack som lamslog armenierna. På bara en dag var hela Artsach ockuperat. En vecka senare signerade Artsachs president upplösandet av alla republikens statliga institutioner och en vecka efter detta signerande var något mer än 100 000 människor på flykt.(1) Upplösandet av en stats alla institutioner och nästintill hela dess befolkning på flykt tycks vara en ganska dramatisk händelse, ändå har det knappt uppmärksammats av media i omvärlden. Hur är detta möjligt? Finnandet av en logisk förklaring bör inledas med en historisk tillbakablick kring konflikten och dess karaktärsdrag.

En historisk tillbakablick

Armenien brukar beskrivas som en av de äldsta nationerna i världen, med en historia som är flera tusen år gammal.(2) Dess områden omnämns i Bibeln eftersom Noas ark strandade på toppen av Ararat – ett heligt berg för armenierna som bl.a. avbildas i landets statsvapen – efter syndafloden. Armenien är dessutom den första kristna nationen, i.e., det första folket som kollektiv anammade det kristna budskapet och antog tron som rikets officiella religion. Det geografiska läget har gjort Armeniens överlevnad svår då mäktiga imperier såsom romarna, perserna, araberna, turkarna och ryssarna på ett eller annat sätt velat lägga anspråk på området.(3) Särskilt svårt var slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. De sista decennierna av Osmanska riket och de första åren av det nybildade Turkiet karakteriserades av ett konstant förtryck, synnerligen plågsamt var det under de hamidiska massakrerna på 1890-talet där uppemot 300 000 armenier dödades, och ännu hemskare blev det under 1910-talet där några miljoner kristna från områdets minoriteter – t.ex. armenier, pontiska greker, assyrier, syrianer och kaldéer – dödades. Dessa sistnämnda händelser får vi följa i filmen The Promise med Christian Bale som en av huvudrollerna i filmen. I Sverige har händelserna uppmärksammats med tilltagande intensitet de senaste åren. Seyfo har varit den vanligaste terminologiska beteckningen när det talas om folkmordet, vilket är den assyrisk-syrianska terminologin, armenierna talar istället om Meds Yeghern.(4) Folkmordet erkänns nu av flertalet stater och år 2010 erkände Sveriges riksdag folkmordet – den dåvarande utrikesministern Carl Bildt menade dock att den dåvarande regeringen inte nödvändigtvis stod bakom beslutet och att politiseringen av historien är ett misstag – som svar på detta kallade Turkiet hem sin ambassadör, då Turkiet bestämt, tillsammans med Azerbajdzjan, förnekar alla folkmordsanklagelser.(5) Efter första världskriget med Centralmakternas förlust undertecknades Sèvres-fördraget av bl.a. Osmanska riket, där utlovades exempelvis en armenisk stat. Detta svek från den osmanska sultanen ledde emellertid till en utbredd besvikelse bland turkarna, som ledda av den senare kände landsfadern Mustafa Kemal Atatürk valde att strida och återta områden som Sèvres-fördraget lovat bort, däribland stora områden av det som utlovats till Armenien, och icke att förglömma, områden som historiskt varit Armeniens.(6) Samtidigt som allt detta skedde triumferade bolsjevismen i Ryssland och alltfler länder började ockuperas av denna nya ideologiska stormakt, bl.a. erövrades Armenien 1922. Under sovjetstyret införlivades området Nagorno-Karabach i den nybildade azerbajdzjanska socialistiska sovjetrepubliken, fastän majoriteten av befolkningen var armenisk.(7) Detta sågs alltid som ett geostrategiskt val av Stalin för att vinna turkfolkens sympatier, ha i åtanke att turkfolken är många fler än armenierna.

En analys av nuläget

Armenierna var inte särskild bekväma under sovjetstyret. Precis som de allra flesta folkslagen i socialistrepublikerna upplevde majoriteten av befolkningen att de folkliga traditionerna förföljdes och förtrycktes i internationalismens och sekularismens namn. Perestrojkan och glasnost under Gorbatjovs ledning ledde till ett försvagande av den sovjetiska ordningen, och kort därefter till upplösandet av hela den sovjetiska statsapparaten. I det ögonblicket började alla kräva secession och självständighet, något som man på pappret egentligen alltid hade haft, men som de facto omöjligtvis kunde tillåtas. Däribland utropade Azerbajdzjan, Armenien och Nagorno-Karabach självständighet. Nagorno-Karabach som alltid varit överväldigande armeniskt firade en folkomröstning 1991 där 99,98 procent röstade för ett självständigt land, en folkomröstning som bojkottades av den lilla azerbajdzjanska minoriteten. Givetvis stöttade och firade Armenien resultaten, medan Azerbajdzjan och Turkiet självfallet aldrig accepterade dessa folkomröstningar. Det mest häpnadsväckande – eller kanske inte så häpnadsväckande om man inte fortsatt är löjligt naiv– är att omvärlden, rectius västvärlden, som alltid varit oerhört entusiastisk kring självbestämmanderätten à la Wilson däremot tycktes vara bestämt emot Nagorno-Karabachs – senare Artsach – rätt till självbestämmande. Hur kan denna motsägelse förklaras när minsta lilla självbestämmandeyttrande vanligtvis alltid stöttats av västvärlden? I mångt och mycket kan denna indifferens och märkliga ovilja förklaras med hjälp av geopolitiska och ekonomiska argument. På ena sidan står lilla betydelselösa Armenien som i princip inte har något materiellt att erbjuda. På andra sidan står Turkiet med en mäktig militär, ekonomi och diplomati, samt Azerbajdzjan med sin olja och naturgas. Västvärlden har inget intresse att irritera Turkiet eller att mista viktiga affärer med Turkiet och Azerbajdzjan.(8) Dessutom verkar delar av den egna armeniska eliten vara helt ointresserad av konflikten och snarare verkar man mer intresserade av att göra affärer med väst, något som lett till massiva protester och utbredd ilska bland armenierna.(9) Denna inhemska verklighet gör västvärlden givetvis ännu mindre intresserad då man ändå redan verkar räkna med den armeniska regeringens sympatier vare sig hjälp erbjuds eller inte. Den folkliga sensmoralen som säger att endast de rika har råd att vara landlösa tycks därmed vara korrekt ännu en gång. Samtidigt har kriget mot Ukraina gjort att Ryssland – som möjlig potentiellt allierad till Armenien – knappt brytt sig om Armenien, och att tävla medialt med Ukraina-kriget och Palestina-Israel konflikten tycks vara en nästintill omöjlig uppgift. Allt detta har i slutändan lett till ett bortglömt Armenien.

1. Reuters. (2023). Explainer: Why are 120,000 people about to move from Nagorno-Karabakh? Reuters. 24 september. https://www.reuters.com/world/why-are-120000-people-about-move-nagorno-karabakh-2023-09- 24/ (Hämtad 2024-05-12).

2. Livesay, J. (2023). What is the oldest country in the world? Here’s why historians debate which came first. USA Today. 18 januari. https://eu.usatoday.com/story/news/2023/01/18/what-is-the-oldest-country-in-theworld/10592125002/ (Hämtad 2024-05-12).

3. Pasqualin, R. (2023). Armenia: storia di un popolo coraggioso e tenace. La Esperanza. 17 januari. https://periodicolaesperanza.com/archivos/16464 (Hämtad 2024-05-12).

4. Seyfo betyder ”svärd”. Medan Meds Yeghern betyder mer eller mindre ”det stora onda brottet”.

5. France 24. (2010). Ankara slams Swedish recognition of Armenian ‘genocide’. France 24. 11 mars. https://www.france24.com/en/20100311-turkey-recalls-ambassador-sweden-armenian-genocide-vote-worldwar-one-usa (Hämtad 2024-05-12).

6. New Zealand History. (2013). Ottoman signatories of Treaty of Sèvres. New Zealand History. 15 juli. https://nzhistory.govt.nz/media/photo/ottoman-signatories-treaty-sevres (Hämtad 2024-05-12).

7. Blakemore, E. (2023). How the Nagorno-Karabakh conflict has been shaped by past empires. National Geographic. 25 september. https://www.nationalgeographic.com/premium/article/nagorno-karabakharmenia-azerbaijan-conflict-geography-ussr (Hämtad 2024-05-12).

8. Moreno Ocampo, L. (2024). The ICC should consider the new Armenian genocide petition. Politico. 10 maj. https://www.politico.eu/article/icc-armenian-genocide-nagorno-karabakh-azerbaijan-ilham-aliyev/ (Hämtad 2024-05-12).

9. Sandén, K. (2024). Volontär i gränstrakten: ”Vi kan inte fortsätta ge bort bitar av vårt hemland”. Omni. 9 maj. https://omni.se/volontar-i-granstrakten-vi-kan-inte-fortsatta-ge-bort-bitar-av-vart-hemland/a/xmP8R8 (Hämtad 2024-05-12)

Biodiversitetskrisen hotar världsekonomin

Eelco böhtlingk/ unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Markus Lang

Chefredaktör Omvärldsanalysgruppen, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

Den negativa trenden för biologisk mångfald är en av de största utmaningarna för mänskligheten just nu. Globalt hotas kring en miljon växter och djur av utrotning och omkring 80 procent av EU:s naturliga miljöer är hotade. Den globala ekonomin är helt beroende av en rik biodiversitet och därför varnar nu både Europiska Centralbanken och World Economic Forum för de stora risker som biodiversitetskrisen för med sig. När stora ekonomiska värden hotas är risken stor att det i sin tur kan påverka den internationella stabiliteten och säkerheten.

Även svenska företag påverkas av hotet mot den biologiska mångfalden och nya regler inom EU tvingar nu företag att redovisa hur de påverkar utvecklingen. Biokrediter är ett verktyg som nu utvecklas både på global och svensk nivå för att ge företag möjlighet i att investera i naturpositiva åtgärder.

Analys 1 – Ekonomiska och planetära risker

I World Economic Forums senaste riskrapport från januari 2024 klassas biodiversitetskrisen som en av de värsta riskerna för ekonomin de kommande tio åren och om samma utveckling fortsätter så riskeras så mycket som hälften av världens samlade BNP. https://www.weforum.org/publications/global-risks-report-2024/)

Det här handlar alltså om en global kris där åtskilliga branscher och verksamheter riskerar att slås ut. Ett flertal rapporter pekar på att det är bråttom nu. ”Målen för klimat, biologisk mångfald och markförstöring kommer att vara utom räckhåll om inte investeringar i naturbaserade lösningar snabbt ökar från 200 miljarder USD till 542 miljarder USD år 2030.” konstaterar UNEP:s rapport State of Finance for Nature, 2023 https://financefornature.unep.org/en)

En femtedel av världens människor är helt beroende av vilda växt- och djurarter för sin inkomst. FN är tydliga med att krisen inte endast berör u-länder utan i hög grad även påverkar i-länderna, då biologisk mångfald krävs för stor del av all produktion av mat, energi och medicin. Enligt FN:s forskarpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster IPBES är den snabbt ökande biodiversitetskrisen ett hot mot försörjningen för miljarder människor.

Analys 2 – Europas näringsliv påverkas   

Det händer samtidigt mycket inom området biologisk mångfald, speciellt inom EU. Det har kommit ett globalt avtal och många policies som berör området, inte minst CSRD och taxonomin. Näringslivet har därför mycket att navigera i vad gäller miljö- och klimatfrågor och många företag har satt upp ambitiösa målsättningar. Några exempel som påverkar näringslivet och driver frågor om ansvar är:

Taxonomin - För att företaget ska klassificeras som miljömässigt hållbart enligt taxonomin behöver det bidra väsentligt till minst ett av de sex miljömålen (mål 6 Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem), inte orsaka skada för något av målen och leva upp till sociala minimumskyddsåtgärder. 

CSRD - Den standard inom CSRD som berör biologisk mångfald heter ESRS E4-strategin och är utformad för att förstå samspelet mellan verksamheten, ekosystemet och biodiversiteten. Med de nya direktiven är målsättningen att biodiversiteten vara helt återställd till 2050.

TNFD  - Hjälper företag och finansiella aktörer att kartlägga risker, beroenden, påverkan och möjligheter kopplade till naturen. Ledstjärnan för ramverket är det globala FN-avtalet för naturen som slöts 2022.

Biologisk mångfald uppfattades tidigare som en fråga enbart för experter, nu är den central för hela näringslivet. Företag påverkas av EU:s initiativ och policies på området vad gäller exempelvis riskbedömning, tillgång till kapital, redovisning av påverkan, markexploatering och jord- och skogsbruk. Det gör biodiversitetsfrågan till en ägar- och ledningsfråga i näringslivet. Det finns redan idag företag som har ambitiösa målsättningar på biodiversitetsområdet och till och med mål om att bidra till rikare biologisk mångfald.

Trots det pekar Världsnaturfonden WWF i sin rapport Swedish business & the biodiversity crises på att: ”Svenska företag står inför en biodiversitetskris. Fokus på företagens påverkan på miljö och klimat har ökat snabbt under de senaste åren. När det gäller biologisk mångfald och naturförlust, är företagens medvetenhet om deras påverkan och omfattningen av de vidtagna åtgärderna fortfarande begränsad.” https://www.wwf.se/dokument/rapport-swedish-businesses-and-the-biodiversity-crisis/

Analys 3 – Nya verktyg utvecklas

Allt är dock inte becksvart då det finns initiativ för att stärka en rikare biologisk mångfald. Ett av detta verktyg är biokrediter. Enkelt beskrivet går det ut på att företag betalar markägare, till exempel skogsägare, för att genomföra naturpositiva åtgärder på sin mark. Som skogsägare kan man alltså få betalt för att vårda sin skog istället för att låta den bli till virke. Att utveckla ett sådant system kräver sitt av transparens för att köparen verkligen ska kunna vara säker på att pengarna verkligen går till det som det var tänkt.

Nyttan för köparen av biokrediter är givetvis att bidra till rikare biologisk mångfald och nytta för planeten, men det kan också vara ett sätt att hantera risker, utveckla nya gröna produkter, möta krav och stärka position gentemot ägare, kunder, medarbetare och finansmarknaden.

Sverige har genom ett forskningsinitiativ av Aleksandra Holmlund, SLU, kommit en bra bit på väg att etablera biokrediter i Sverige. Just nu utvecklas system för att utveckla ett pålitiligt system där köpare och säljare ska kunna mötas. Det är ett arbete som följs med stort intresse från internationellt håll. World Economic Forum har tillsammans med McKinsey & Company analyserat efterfrågan av biokrediter i rapporten Biodiversity Credits: Demand Analysis and Market Outlook. https://www3.weforum.org/docs/WEF_2023_Biodiversity_Credits_Demand_Analysis_and_Market_Outlook.pdf

Den globala organisationen Biodiversity Credit Alliance har också tagit fram en rapport kring marknadens vilja att köpa biokrediter Demand-side Sources and Motivation for Biodiversity Credits. https://www.biodiversitycreditalliance.org/media/BCAIssuePaper_DemandOverview(06122023)-final.pdf

Slutsatser

Det har hittills varit ett tydligare fokus på klimatproblemen när miljöhoten diskuteras. Men det är helt klart att världen nu också befinner sig mitt i en omfattande kris när det kommer till biologisk mångfald. För många är förmodligen det enormt stora hotet det innebär för världsekonomin en nyhet. Om inte insatser mycket snabbt görs som lyckas vända utvecklingen kan jordens befolkning inte bara hotas av svält utan också av kraftiga säkerhetsrisker. Om ekonomin i starka länder påverkas starkt kan det mycket snabbt utvecklas till fler konflikter och internationell instabilitet. Det bör därför vara en mycket prioriterad fråga att hitta skalbara insatser för att skydda den biologiska mångfalden. Här krävs ett globalt samarbete och ett målinriktad arbete av såväl politiker som näringsliv.

Vapenexporten i världen

james Edwards/ Unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Kontakt: oag@utrikespolitiskafton.com

Elin Parviainen

Analytiker, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

I samband med våldsamma krig och konflikter samt Sveriges inträde i Nato har frågor om försvaret fått allt större utrymme i media, både nationellt och internationellt. Men en fråga som lyser med sin frånvaro är vapenexport. Vapenexport är en kontroversiell verksamhet där transparensen är begränsad. Den bristande insynen kring denna handel ger upphov till en rad problem som måste adresseras för att främja global fred och säkerhet. Vad vet vi egentligen om Sveriges och de globala stormakternas vapenexport? Är det viktigt att ha insyn? 

Analys 1 – Omfattande industri

Vapenindustrins värde nådde 597 miljarder dollar år 2022 (1), den inkluderar då försäljning av vapen och militära tjänster. USA, Frankrike, Ryssland, Kina och Tyskland är världens fem största vapenexportörer i given ordning (2). Länder i Asien, Oceanien och Mellanöstern fortsätter att importera stora mängder vapen årligen i jämförelse med europeiska länder. I och med starten av kriget i Ukraina 2022 blev landet den fjärde största importören av vapen 2022-23 efter att ha mottagit vapen från över 30 stater. En betydande konsekvens av bristen på öppenhet är att vapenexporten kan användas som ett verktyg för politisk manipulation och exploatering. Genom att sälja vapen till auktoritära regimer eller konfliktpartier kan vissa länder främja sina egna intressen på bekostnad av mänskliga rättigheter och demokratiska värden. Detta underminerar inte bara möjligheterna till fred och stabilitet utan också det internationella samfundets förmåga att främja rättvisa och hållbar utveckling. Något som bland annat exemplifieras av den ökade vapenimporten inom Oceanien och Asien i samband med Kinas ökade ambitioner i framförallt det Sydkinesiska havet och landets stora vapenexport till Pakistan (3). 

Analys 2 – Outsourcing av ansvar

I diskussionen om vapenindustrin och därmed den globala säkerhets-och försvarsindustrin kan inte privata militära företag (PMF) och dess användning i konventionella krig uteslutas. Privata militära företag (PMF) är kommersiella organisationer som erbjuder militära och säkerhetsrelaterade tjänster åt regeringar, företag och andra kunder. Några exempel på sådana organisationer är Academi (fd Blackwater), Triple Canopy, G4S och Wagner Group. Även PMFs kan delas in i olika modeller med olika nivåer av kontrovers, den Sydafrikanska (liknas med traditionella legosoldater), USA Blackwater (militärt entreprenörskap) och Wagner modellen (paramilitär kriminell grupp) (4). Genom outsourcing av militära funktioner till privata företag riskerar vi att underminera demokratiskt ansvar, öka risken för missbruk och kränkningar av mänskliga rättigheter samt skapa incitament för fortsatt konflikt och våld för att upprätthålla lönsamheten för dessa företag. 

Analys 3 – Internationell insyn

Bristen på insyn inom vapenindustrin är en oroande faktor som bidrar till oklarhet kring var vapen exporteras och hur de används. Trots internationella avtal och regler om vapenexport finns det ofta begränsad öppenhet och rapportering kring detta ämne. Detta innebär att det är svårt att få en heltäckande bild av vilka länder som köper vapen och hur de används i slutändan. Denna brist på transparens försvårar övervakning av eventuella överträdelser av mänskliga rättigheter eller olaglig användning av vapen. Chefen för Interpol Jürgen Stock har uppmanat länder att samarbeta gällande vapenspårning av de vapen som exporterats till Ukraina. Stock varnar att efter krigets slut kommer den svarta marknaden överflödas av vapen som exporterats till Ukraina, redan nu övervakar kriminella grupper vapenflödet med skydd av den kaotiska situationen på slagfältet (5).

Analys 4 - Korruption

Korruption inom vapenexporten utgör en allvarlig utmaning för global säkerhet och stabilitet. Genom muta, bestickning och oegentligheter kan korrupta aktörer underlätta eller påverka vapenhandeln på sätt som kan leda till ökade risker för konflikter, människorättskränkningar och spridning av vapen till olagliga aktörer. Korruptionen inom vapenexporten underminerar inte bara demokratiska principer och rättsstatsprinciper, utan kan också skapa instabilitet och risker för säkerheten på regional och global nivå. För att bekämpa korruption inom vapenexporten krävs strikt reglering, ökad transparens och ansvarsskyldighet, samt internationellt samarbete för att övervaka och reglera handeln med vapen på ett effektivt sätt. Al-Yamamah-avtalet.

Källförteckning

1 SIPRI. “Rise in SIPRI Top 100 arms sales revenue delayed by production challenges and backlogs”. 4/12/2023. SIPRI.org (31/03/2024)

2 SIPRI. Pieter D. Wezeman, Katarina Djokic, Mathew George, Zain Hussain, Siemon T. Wezeman. “Trends in international arms transfers, 2023”. 04/2024. SIPRI.org (10/04/2024) 

3 The Economic Times. “India remains world’s largest arms importer, Russia its top supplier”. 12/03/2024. The Economic Times. (10/04/2024)

4 ART. Council of the European Union - General Secretariat. “The business of war - Growing risks from private military companies”. 31/08/2023. Consilium.europa.eu. (18/04/2024) 

5 Kim, Willsher. The Guardian. “Arms sent to Ukraine will end up in criminal hands, says Interpol chief”. 2/06/2022. The Guardian. (16/04/2024) 

Estlands digitala demokrati – en förebild för omvärlden

Gleb Makarov/Unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

KAROLINA BOYOLI

Ordförande, Utrikespolitisk Afton

Inledning

Estland, ett litet land i nordöstra Europa som gränsar till Ryssland och Lettland med en maritim gräns mot Finland, har gjort otroliga utvecklingar inom digitalisering sedan det bokstavligen sjöng sig självständigt från Sovjetunionen. År 2021 firade Estland 30 år av självständighet som en suverän stat. När Estland lämnade Sovjetunionen stod landet inför stora utmaningar inom digitalisering eftersom de låg långt efter sina grannländer (e-Estonia – e-Identity). När stora delar av världen hade börjat använda datorer och mobiltelefoner använde Estland fortfarande skrivmaskiner och fasta telefoner. En liten skara mycket innovativa politiker i Estlands parlament Riigikogu ledde landet framåt och lade grunden som idag gjort Estland till världens främsta digitala nation. 

För att komma ikapp andra europeiska länder behövde Estlands taktik vara vågad. Istället för att bara investera i redan befintlig teknik investerade den unga estländska staten, ännu inte bunden av den tunga byråkratins kedjor eller fångade i ett stort näste av lagar, i ny och annorlunda teknik (e-Estonia – Freedom and dispersion). De hade potential och möjlighet att skapa något helt nytt och annorlunda i sin parlamentariska styrning och hur landet borde fungera.

Analys 1. Den digitala utvecklingen

Under de senaste åren har Estland kommit att klassas som det mest digitaliserade landet i världen. Även i jämförelse med de digitalt framstående grannarna Sverige och Finland har Estland verkligen varit pionjärer inom digital utveckling genom att kombinera det industriella ingenjörstänket från Sovjetunionen med Estländsk innovation. Den tekniska utvecklingen i landet föddes ur projektet Tiger Leap som genomfördes under 90-talet med syftet att förse alla landets skolor med internettillgång (e-Estonia – Story of e-Estonia). Därefter följde e-deklarationer, mobilparkering, digitala sjukvårdsjournaler och mycket mer (e-Estonia  – enter e-Estonia; e-Estonia – X-Road). Dagens system är uppbyggt så att samtliga medborgare har ett digitalt ID, vilket ursprungligen inspirerades av ett samarbete med Sverige och det svenska personnummersystemet (e-Estonia – e-Identity). Enligt Estlands e-Myndighet finns 99% av alla landets myndighetstjänster tillgängliga online, inklusive digital röstning, vilket bidrar till en billigare stat (e-Estonia  – enter e-Estonia).

Analys 2. Cybersäkerhet och konceptet digital ambassad

På grund av Estlands stora tekniska investeringar har riskerna för cyberattacker och andra former av digitala hot utifrån ökat. 2007 inträffade en stor cyberattack av odefinierad avsändare som klassas som en av de största organiserade cyberattackerna mot ett enskilt land någonsin (e-Estonia – Cyber defence). Istället för att se attacken som en svaghet lyfter Estland det som en lärorik erfarenhet och menar sig ha blivit världsledande inom området cybersäkerhet därefter. Detta eftersom påföljderna blev att landet investerade i blockchain-teknik och grundade en internationell koalition för att förhindra framtida cyberhot (e-Estonia – Cyber defence; e-Estonia – KSI blockchain in Estonia).

Det är inte bara medborgartjänster som digitaliseras utan en annan slags digitalisering är också på gång. Estland har nämligen presenterat den första digitala ambassaden (e-Estonia – Data Embassy). Ambassaden har sitt säte i Luxemburg. Estlands e-myndighet e-Estonia beskriver ambassaden som en databas som försäkrar hela Estlands efterlevnad som stat ifall cyberattacker eller andra hot skulle komma att bli verklighet (ibid.). “Ambassaden utan ambassadör” går inte enligt traditionella definitioner för vad en ambassad är, till exempel i enlighet med Wienkonventionen. Istället är en digital ambassad ett nytt koncept som snarast kan liknas ett högsäkerhetsklassat datacenter med immunitet och Estländskt styre (ibid.).

Analys 3. Digital spridning och export

Estländsk teknologi exporteras idag genom en rad olika organisationer och företag bestående av IT-experter, programmerare, ingenjörer och andra tekniskt kunniga som säljer sina tjänster världen över. Detta innebär att samma metoder som Estland använt i sin digitalisering exporteras till andra länders system för att öka den tekniska utvecklingen för målgruppen de arbetar med. Vidare håller Estlands e-myndighet e-Estonia i expositioner och presentationer där Estlands digitala utveckling och samarbetsmöjligheter presenteras för makthavare, politiker, kommunikatörer och andra relevanta aktörer.

Slutsats

Estlands relativt snabba och fortfarande pågående digitala utveckling har inte bara gjort att landet är det mest digitalt utvecklade i hela världen, utan att de även har framstående utbildning, teknik och medicinsk forskning tack vare denna digitalisering. Under de kommande åren är det mycket sannolikt att vi ser en ökad export av digitala tjänster och styrningsmetoder från Estland till länder i närområdet och till länder med en delad historisk relation till Ryssland i linje med ökade digitaliseringsviljor världen över. Estlands kunskaper i statlig digitalisering är något som Sverige kan ta efter och bör fokusera på vid relationer för att kunna utöka den digitala utvecklingen och kompetenser på hemmaplan. Vidare är det sannolikt att fler länder följer Estlands exempel och inför konceptet digitala ambassader som ett skydd mot cyberattacker.

Är Japan världens nästa kärnvapenmakt?

Alex Knight/Unsplash

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

Marcus Björk

Gästskribent

Den framlidne statsmannen och rådgivaren Henry Kissinger sa i april 2023 att “[japanerna] har en ganska klar bild av var de är på väg; de är på väg mot att bli en kärnvapenmakt om fem år”. Detta uttalande skulle ha varit så gott som otänkbart för några år sedan, men är talande för den dramatiska geopolitiska omkalibrering som nu sker i Japans närområde. Denna drivs främst av Kinas tilltagande stormaktsambitioner, Nordkoreas allt mer avancerade kärnvapenprogram och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Japans historiska hållning när det kommer till kärnvapen har varit starkt präglad av landets erfarenheter från andra världskriget. De förödande effekterna av atombomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki 1945, och som ledde till Japans kapitulation i andra världskriget, cementerade ett massivt civilt motstånd mot denna typ av vapen.

Under den efterföljande amerikanska ockupationen antogs också en ny konstitution där Japan avsade sig rätten till en offensiv armé, till förmån för självförsvarsstyrkor. Detta enligt den beryktade artikel nio, som dock varit föremål för flera omtolkningar sedan sitt antagande 1947. Trots detta har Japan bibehållit en i princip pacifistisk hållning när det kommer till militära konflikter och varit en ivrig förespråkare för icke-spridning av kärnvapen. Något som nu kan vara på väg att förändras.

Japan har länge varit omgiven av flera kärnvapenmakter i form av Kina, Ryssland (tidigare Sovjetunionen), Indien, Pakistan och sedermera Nordkorea. Historiskt har Kina, Indien och Pakistan förlitat sig på en policy av “minimal avskräckning”. Detta innebär att staterna enbart håller sig med det antal kärnvapen (ofta ett hundratal) som krävs för att trovärdigt avskräcka en fiende från att attackera. Det vill säga att priset för att attackera ska vara oacceptabelt högt. Därtill har Kina och Indien en ytterligare policy om att de aldrig ska vara de som använder kärnvapen först. Denna minimala avskräcknings-policy skiljer sig från policyn om “ömsesidig garanterad förstörelse” som begagnas av USA och Ryssland, vilken också kräver ett betydligt större antal kärnvapen.

En av två stora förändringar i regionen är Nordkoreas växande förmåga att producera missiler som potentiellt kan bestyckas med kärnvapen. Från 2021 till 2023 genomfördes missiltest så gott som varje månad och med vissa nedslag i Japans exklusiva ekonomiska zon. Nordkorea har även fördjupat sin relation med Ryssland, som de förser med vapen och ammunition i deras anfallskrig i Ukraina. Detta i utbyte mot rysk missilteknologi som riskerar att accelerera Nordkoreas kärnvapenprogram ytterligare.

Den andra stora förändringen i regionen är att Kina börjat expandera sin kärnvapenarsenal kraftigt. Inom tio år beräknas de ha fyra gånger så många kärnvapen som i dag. Det totala antalet beräknas då uppgå till 1 500 stycken, vilket kan jämföras med den amerikanska arsenalen på cirka 5200, respektive den ryska på närmare 6 000. Den kraftiga upprustningen signalerar en potentiell övergång från minimal avskräckning till ömsesidig garanterad förstörelse.

Den kinesiska upprustningen har kallats “den största militära uppbyggnaden i historien” av japanska premiärministern Kishida Fumio, som därtill varnar för att “Ukraina i dag kan vara Asien i morgon”. Det kan tilläggas att Kishida ofta beskrivs som en duvaktig politiker med sin familjebakgrund i Hiroshima, där stora delar av hans släkt föll offer för atombomben 1945. Trots det går han i bräschen för den största japanska upprustningen sedan andra världskriget, som är på god väg att göra Japans militärbudget till världens tredje största år 2027.

Dilemmat som makthavarna i Tokyo sitter med är frågan om Japans militära avskräckning trots detta är tillräckligt stark med enbart konventionella vapen. En fråga som efter Rysslands anfallskrig i Ukraina har konkretiserats: hade Ryssland vågat invaderat Ukraina om de haft kärnvapen?

Det är samma fråga som de japanska makthavarna måste besvara i ljuset av en potentiell militär konflikt med Kina, exempelvis över Taiwan. Stora delar av ett potentiellt amerikanskt försvar skulle behöva utgå från militärbaser i Japan och således öppna för kinesiska anfall på Japan i syfte att slå ut den amerikanska militära förmågan. Kan Japan avskräcka sådana attacker med bara konventionella vapen? Eller avskräcka Kina från att försöka invadera Taiwan över huvud taget?

För tillfället verkar Japans svar på det vara medvetet tvetydigt, men om man ska tro realismens forna nestor Henry Kissinger, är anskaffandet av egna kärnvapen dithän det barkar. Oavsett vilken väg Japan väljer tycks det vara med en insikt om att Japans säkerhetsläge i regionen snabbt försämras.

Jämställdhetsutmaningar i Sydkorea

“Att uppnå jämställdhet kräver engagemang från kvinnor och män, flickor och pojkar. Det är allas ansvar”. - Ban-Ki Moon

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

Elin Parviainen

Analytiker, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

Sydkorea utmärker sig som ett av världens ledande länder inom vetenskap, teknologi, innovation, industri och på senare år även musik. Landet är grundare för företag som Samsung, LG, Hyundai och SK Group. Trots denna utveckling kämpar landet med att uppnå globala jämställdhetskrav. Landet präglas av en uppenbar könsdiskriminering och olika typer av ekonomiskt, sexuellt, fysiskt och psykiskt könsbaserat våld. Det är dock inte endast inom den privata sfären detta märks utan det syns även tydligt inom den offentliga sfären. Denna artikel granskar varför jämställdhet är avgörande, hur samhället påverkas av problemet och om detta enbart är ett problem från det förflutna.

Löneskillnader

En av de mest synliga indikatorerna på jämställdhetsproblem i Sydkorea är löneskillnaderna mellan könen. Den genomsnittliga löneskillnaden mellan könen är 37,2 procent[1]. Kvinnor tjänar endast 63 procent av vad männen tjänar. 55 procent av kvinnorna befinner sig på arbetsmarknaden jämfört med männens 73,7 procent. I World Economics Forums 2022 Gender Gap Report mätt mellan 146 länder befinner sig Sydkorea på plats 99[2]. Peter Matanle framhäver att sydkoreanska kvinnor har hög utbildningsnivå inom OECD men begränsade möjligheter till högre och ledande befattningar[3]. Sydkoreas position på internationella index som GII (0.067), HDI (0.925), och Agenda 2030:s jämställdhetsindex (plats 36 med 76.9) indikerar behovet av betydande förbättringar inom jämställdhet. Likt vad nedanstående analyser kommer att belysa, ser det inte ut som om detta kommer att förändras. Löneskillnaderna kommer att bestå en längre tid framöver, då en ekonomisk förändring är beroende av en kulturell förändring. I dagsläget finns inga reella indikatorer på att synen på könsroller kommer att förändras utan snarare det motsatta där nuvarande könsroller endast kommer att befästas ytterligare.

Kulturella normer

Likt vad ovanstående analys nämner har djupt rotade kulturella normer och förväntningar av kvinnorollen påverkan på jämställdhetsproblem. Samhället präglas av traditionella könsroller där kvinnan förväntas prioritera familjen över karriärambitioner. Därmed drar många kvinnor sig tillbaka från arbetsmarknaden efter att ha fått sitt första barn. 42 procent av de gifta kvinnorna som slutade arbeta uppgav barnuppfostran som det främsta skälet och 26 procent av kvinnorna slutade arbeta redan efter att de hade gift sig[4]. Detta innebär att kvinnans professionella roll har en och kommer fortsätta att ha en svagare ställning i arbetslivet. Följaktligen leder detta till en fortsatt löneskillnad, då kvinnor inte närvarar på arbetsmarknaden i samma utsträckning som männen finns heller inga incitament för att förbättra lönesituation. Det var först år 2019 som Sydkoreas författningsdomstol avkriminaliserade abort, vilket föregåtts av en långvarig kampanj från kvinnorättsorganisationer.

Tidigare innebar detta att många kvinnor tvingades fullfölja graviditeter och gifta sig för att inte riskera social utkastning. Detta medför att kvinnor utesluts från arbetslivet och befäster idén att kvinnans primära roll finns i hemmet.

 Anti-feminism och misogyni

Det är inte endast traditionella könsroller som påverkar de problem vi ser i landet i dag, anti-feminism och misogyni har en stor betydelse på hur kvinnan behandlas i samhället. Den konservativa presidenten Yoon Suk-Yeol beskyller det extremt låga barnafödandet som landet tampas med på feminismen och lovar därmed att avveckla jämställdhetsdepartementet[5]. Yoon har även redan under sin presidentkampanj, uttryck sin åsikt om att strukturell diskriminering mot kvinnor inte existerar[6]. Han menar att departementet fokuserar för mycket på kvinnofrågor och brännmärkning av män som sexualförbrytare. Yoon fortsatte med att lova hårdare straff för falska anklagelser om sexuella övergrepp. Ett kontroversiellt löfte efter flertalet fall av dödligt våld, spycams[7] och avslöjandet om cybersexhandel, utpressning och spridande av sexuellt utnyttjande videor av minderåriga i “Nth room” fallet 2020[8].

I klang med Yoons anti-feministiska plattform har rörelsen fått stor kritik från män i samhället som anser att kvinnor har gått för långt, kräver för mycket och på så sätt skadar Sydkoreas samhälle[9]. Vid en statistisk undersökning anger nästan 80 procent av männen i 20-års åldern att de är offer för könsdiskriminering. Resultatet återspeglar många unga mäns oro över kvinnors avancemang, som de ser som ett hot mot deras ekonomiska säkerhet i en tuff ekonomi, en ansträngd arbetsmarknad och en manlig värnplikt. När individer i maktpositioner som dessa uttrycker sig på detta sätt skapas en offentlig konsensus och acceptans om kontroversiella åsikter som får praktiska konsekvenser. Konsekvenser är allt från en nedvärderande syn på kvinnan som en barnafödande maskin och som ett medel för sexuell tillfredsställelse till psykiskt och fysiskt våld både i och utanför hemmet.

Slutsatser

Sydkorea står fortfarande inför flera utmaningar. Framför allt krävs en fortsatt ansträngning för att minska löneskillnaderna och utmana de traditionella kulturella normerna. Det är viktigt att notera att förändringar av denna omfattning tar tid och kräver en samlad ansträngning från både regeringen och det civila samhället. Internationellt samarbete och utbyte av praxis kan också vara viktiga komponenter i att främja jämställdhet genom att visa på reella exempel på alternativa sätt att leva. Det kan möjligen bidra till att minska stigmatiseringen av feministiska idéer i det koreanska samhället. Slutligen är det avgörande att fortsätta övervaka och utvärdera framstegen och att vara beredd att anpassa strategier och initiativ efter behov. Bara genom en långsiktig och målinriktad ansträngning kan Sydkorea förverkliga sitt mål att skapa ett samhälle där jämställdhet är en självklarhet och där alla individer har lika möjligheter och rättigheter oavsett kön.

Källförteckning:

OECD. The pursuit of Gender Equality: An uphill battle. (2017)

World Economic Forum. Global Gender Gap report. (2022)

Davies, Christian. Kang, Buseong. Kana, Inagaki. “It’s a boy’s club”: South Korea’s woeful record on women in work. Financial Times. 13/1/2023. Financial Times

Kang, J.G. (21 février 2022), “구조적 성차별 없다”는 윤석열, 이재명 사과 요구에 “굳이 답변 필요 없다”. Hankookilbo. Hankookilbo

 McCurry, Justin. “Outcry as South Korean president tries to scrap gender equality ministry to ‘protect’ women”. The Guardian. 7/10/2022. The Guardian

 Jung, Ha-Won. “This Women’s Day, there is little to celebrate in South Korea”. Al Jazeera. 8//03/2023. Al jazeera

De Souza, Nicole. “The Nth Room case and modern slavery in the digital space”. The Lowy Institute. 20/4/2020. The Lowy Institute  

[1] OECD, (2017), The pursuit of Gender Equality: An uphill battle.

[2] World Economics Forum. Global gender gap report. (2022)

[3] Davies, Christian. Kang, Buseong. Kana, Inagaki. “It’s a boy’s club”: South Korea’s woeful record on women in work. Financial Times. 13/1/2023. Financial Times

[4] Oh, Seok-min. Over 1.3 million S.Korean women quit jobs after marriage: data. Yonhap News Agency. Yonhap News Agency  

[5] McCurry, Justin. “Outcry as South Korean president tries to scrap gender equality ministry to ‘protect’ women”. The Guardian. 7/10/2022. The Guardian

[6] Kang, J.G. (21/02/ 2022), “구조적 성차별 없다”는 윤석열, 이재명 사과 요구에 “굳이 답변 필요 없다”. Hankookilbo. Hankookilbo

[7] Jung, Ha-Won. “This Women’s Day, there is little to celebrate in South Korea”. Al Jazeera. 8/03/2023. Al jazeera

[8] De Souza, Nicole. “The Nth Room case and modern slavery in the digital space”. The Lowy Institute. 20/4/2020. The Lowy Institute  

[9] Jung, Ha-Won. “This Women’s Day, there is little to celebrate in South Korea”. Al Jazeera. 8/03/2023. Al jazeera

Colombias försvunna befolkning - En stigande siffra

VICTOR RODRIGUEZ, UNSPLASH

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

KAROLINA BOYOLI

Ordförande, Utrikespolitisk Afton

Introduktion

Brottet påtvingat försvinnande har registrerats i minst 85 länder runt om i världen, med flera   hundratusentals offer och har särskilt drabbat befolkningen i Latinamerika under de senaste  decennierna. Antalet försvunna i Mexiko överstiger 100 000 fall, i Guatemala har minst 45 000 personer registrerats som saknade under den internt väpnade konflikten och i Argentina stiger siffran till 30 000 saknade under den senaste militärdiktaturen. Siffrorna är resultatet av politisk praxis i de enskilda staterna, som upprätthåller höga nivåer av straffrihet. Det råder inte konsensus om antalet offer i Colombia, enligt siffror från Minnes- och konfliktobservatoriet uppgår registret till över 80 000 försvunna personer, men andra röster från civilsamhällets organisationer hävdar att det finns fler direkta offer och att den faktiska siffran sannolikt överstiger 200 000 fall.

Analys 1 - Bakomliggande faktorer

Påtvingat försvinnande, som definierat av Amnesty Sverige, är en term inom folkrätten som innefattar att en person frihetsberövats av en stat eller annan typ av politisk organisation och att man efter försvinnandet nekar och/eller hemlighåller personens uppehållsort eller öde. I Colombia har denna metod av våld och terror använts under stora delar av den över 50-åriga konflikten som fortfarande pågår. Fler och fler fall offentliggörs av civilsamhället och anhöriga och försvinnandena fortsätter att äga rum än idag. Det colombianska civilsamhället har organiserat sig för att söka efter sina nära och kära, kräva rättvisa och främja de strukturella förändringar som är nödvändiga så att det påtvingade försvinnandet av människor aldrig händer igen.

Brottet kopplas direkt till det som definieras som statliga brott vilket är brott som organiseras av en stat. I Colombia har tredje parter använts som förövare när det till exempel funnits så kallade “fiender mot den egna staten” vilka har trott på en politik eller ett samhälle annat än det styrande vilket inkluderar fackligt aktiva, politiskt aktiva, studentkårsaktiva m.fl. med motsägande åsikter. Att få någon att försvinna har därmed varit ett sätt att tysta oppositionens röster på samtidigt som man håller befolkningen under kontroll genom terror också skräck.

Analys 2 - Den colombianska statens ansvar

Nydia Erika Bautistas stiftelse har presenterat en rad rekommendationer och förslag för Sökenheten efter personer som anmälts saknades (UBPD) arbete vilka bland annat inkluderar att stärka kvinnors skydd, eftersom det ofta är kvinnor i form av fruar eller mödrar som sökt sina försvunna närstående och därigenom själva satt sig i fara. De vill även säkerställa efterlevnaden av rekommendationerna från FN:s kommitté för påtvingade försvinnanden, garantera ett brett, inkluderande och effektivt, territoriellt och nationellt deltagande enligt principen om centralitet för offren för fredsavtalet mellan regeringen och FARC och genomföra sök- eller identifieringsåtgärder med oberoende internationella och nationella kriminaltekniska team. Andra åtgärder de vill se är att anta ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt, som garanterar en plats för internationell lag om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i UBPD:s arbete samt att erkänna och synliggöra påtvingade försvinnanden som ett brott mot mänskligheten och inte generalisera dem som "personer som rapporterats saknade".

Analys 3 - Offrens behov

Movice arbetar med rätten till historiskt minne och mot straffrihet och representerar en stor del av offren för statliga brott i Colombia. Deras röster lyfter bland annat diskussionen om att det första behovet offren har är att hitta var de personer som har drabbats av detta allvarliga brott finns. För det andra, att få veta sanningen, att få veta vad som hände, vem som gav ordern: hitta den ansvariga för att döma denne. Det är svårt och ibland nästan omöjligt att straffa dessa människor som har åtnjutit straffrihet i så många år, men åtminstone statens ansvar hittas eftersom det är en institution som kan svara.

Slutsats

Sannolikt kommer siffrorna av offer för påtvingat försvinnande i Colombia att fortsätta öka under åren. När många av organisationerna började arbeta för att förhindra detta var den officiella statistiken av försvunna endast på 3000 personer vilket nu tros ha vuxit till över 200 000. Det stora mörkertalet är vad som kommer att leda till att fallen kommer att fortsätta öka i år framöver. I Colombia har det hänt, det händer och det kommer sannolikt fortsätta att hända tills den dag systemet är tillräckligt stabilt för att motverka det och när staten är villig att presentera sanningen om de brott som har begåtts. För att uppnå rättvisa måste man fortsätta arbeta för att offren ska få upprättelse och för att de ska få veta sanningen.

Israel-Hizbollah: 6 månaders utblick

Skribent: Gustav Christensson / 2023-09-11 / Utrikespolitisk Aftons Omvärldsanalysgrupp

Mail: info@utrikespolitiskafton.com

GUSTAV CHRISTENSSON

Chefredaktör och verksamhetschef för Omvärldsanalysgruppen i Utrikespolitisk Afton (verksam 2023-2024)

Förord

Denna text är skriven under perioden augusti-september, och färdigställd den 11:e september. Detta medför att händelserna som utspelat sig till följd av Hamas terrordåd den 7:e oktober inte belysts i textens analyser. Bedömningen har däremot gjorts att uppsatsen fortsatt besitter analytiskt värde, inte minst då Hamas lyft fram sitt samarbete med Hizbollah efter attacken 7:e oktober (Dettmer, 2023). Vidare, så överensstämmer den hotfulla retoriken, och de utökade attackerna begångna av Hizbollah, med textens övergripande analyser (Elgood et al., 2023; Guerin, 2023).

Introduktion

Konflikten mellan Israel och Hizbollah har hettats upp under sommaren i vad som ser ut som en ihålig trend över de kommande månaderna. Man kan identifiera ett skifte i strategi från Hizbollahs sida där man agerar mer provokativt, både retoriskt och genom diverse attacker och kränkningar, för att testa Israels gränser och tolerans. Hizbollah skapades under 1980-talet som en sammanslagning av diverse Shia-islamistiska grupperingar, som stöds av Iran. I samband med detta publicerade men 1985 sitt officiella manifest där man bland annat svor lojalitet till Ruhollah Khomeini och pekade ut Israel som en av sina primära fiender. Detta har lett till en pågående väpnad konflikt med Israel, ursprungligen mot den israeliska ockupationen av libanesiskt territorium vilket kulminerade i Israels tillbakadragande år 2000 och upprättandet av den FN-bevakade ”Blåa Linjen”. Hizbollah fortsatte dock sina aktioner mot Israel vilket ledde till Libanonkriget som varade i 34 dagar innan en FN-förhandlad vapenvila trädde i kraft, en vapenvila som dock har brutits av båda parter vid flera tillfällen. Under sammandrabbningarna som skedde under Ramadan 2023 så sköts det dussintals raketer från libanesiskt territorium som bröt igenom israeliskt luftrum.

Den upptrappade retoriken

Under de kommande 6 månaderna kommer vi sannolikt att se en fortsatt upptrappning av konfliktnivån mellan Israel och Hizbollah. Redan nu kan man identifiera en tydlig trend där vi ser en upptrappning av retoriken mellan parterna. Israel och dess försvarsminister Yoav Gallant framhåller att de vill undvika ett nytt krig men att de samtidigt har såväl förmågan som viljan att försvara sig och att man vid ett nytt krig kommer skicka tillbaka Libanon till Stenåldern. Ledaren för Hizbollah, Hassan Nasrallah, har kontrat med att hota som stat kommer att förintas ifall ett nytt krig bryter ut och uttryckligen hotat att slå till mot civila mål. Hizbollah har därutöver implementerat en konfrontativ strategi där man genomfört återkommande provokationer, där sammandrabbningar har inträffat kring de FN-bevakade gränsområdena kring Golanhöjderna, en strategi som enligt diverse källor indikerar en vilja att testa Israels gränser och tolerans. Denna strategi grunder sig delvis i en vilja att utnyttja den påstådda svagheten som råder i Israel under de pågående protesterna mot det reformpaket som Netanyahu har föreslagit, där främst reformerna av Högsta domstolen och dess befogenheter väckt starka reaktioner.

Axis of Resistance och Mabam-kampanjen

Utifrån ovanstående analys bör man även belysa relationerna som Hizbollah har till diverse centrala samarbetspartners, där de spelar en central roll i Iran-ledda ”Axis of Resistance” (bestående av bland annat Hizbollah, Hamas och Palestinian Islamic Jihad – PIJ)11, och hur dessa relationer påverkar den pågående konflikten med Israel.12 Israel har i över ett decennium bekämpat ett ”gråzonskrig” i Syrien mot Iran och dess proxies utvidgade närvaro, känt som Mabam-kampanjen.13 Detta har samtidigt medfört att Israel måste utkämpa strider mot flera aktörer samtidigt, aktörer som sinsemellan har ett nära samarbete och således kan koordinera sina aktioner mot Israel.14 Ett tecken på detta samarbete är de rapporter som visar på ett tätare samarbete mellan Hizbollah och Palestinska grupperingar, där Hamas och PIJ använt libanesiskt territorium med omfattande Hizbollah-kontroll för raketattacker mot Israel.15 Därutöver så kan man identifiera en ökad frekvens av Hizbollah-attacker vid flera tillfällen då konfliktnivån kring Gaza och Västbanken ökat, samt när territoriella dispyter kring den Blå Linjen blossat upp (e.g., byn Ghajar).16 Dessutom spelar Hizbollah en viktig roll som en bricka i Irans spel mot Israel, vilket märks av deras närvaro i Syrien. I Syrien har man både agerat som stöd för Assad-regimen men även som en tillförlitlig styrka som kan användas mot Mabam-kampanjen.17 Det har även varit symboliskt viktiga möten som visar på styrkan i dessa relationer, däribland möten med såväl Iran som med ledningen för Hamas.18

Stärkt samarbete inom Axis of Resistance och dess konsekvenser

Utifrån ovanstående analys så är det sannolikt att vi fortsatt kommer se en trend av stärkt samarbete mellan parterna som utgör Axis of Resistance, där fler koordinerade dåd kan förväntas. Vi kommer sannolikt fortsatt se en trend där frekvensen av dåd utförda av Hizbollah kommer öka i samband med ökade konfliktnivåer mellan palestinska grupper och israeliska styrkor, samt som respons ifall Israel fortsätter sin Mabam-kampanj i Syrien. Denna tes stärks av de diverse möten som ägt rum mellan nyckelaktörer i Axis of Resistance, där man belyser sina gemensamma mål gentemot Israel. Effekten av dessa symboliska möten kan redan identifieras, däribland av de raketattacker som ägt rum från libanesiskt territorium av palestinska grupper (vilket sannolikt krävde godkännande från Hizbollah) samt raketattacker från södra Syrien vid Golanhöjderna. Det är högst troligt att Israel kommer fortsätta med Mabam-kampanjen, vilket samtidigt medför att vi fortsatt kommer se korrdinerade motattacker. Slutligen så kommer utvecklingen påverkas av huruvida protesterna mot de föreslagna israeliska reformerna fortsätter. Ifall protesterna fortsätter är det sannolikt att Hizbollah kommer vilja utnyttja detta för att åsamka Israel skada.

Slutsatser

Utifrån ovanstående analyser kan man förvänta sig en fortsatt upptrappad konfliktnivå mellan Israel och Hizbollah, samt ett fortsatt starkt samarbete inom Axis of Resistance. Detta kommer innebära att Hizbollah fortsatt kommer agera provokativt mot Israel i ett försök att utnyttja de interna splittringarna i landet och testa deras gränser. Vidare kommer Israels Mabam-kampanj innebära att koordinerade dåd mellan aktörerna inom Axis of Resistance kommer öka. Slutligen bör man vidareundersöka hur samarbetet inom Axis of Resistance utvecklas, där bland annat rapporterna om ett gemensamt ”nervcentra” i Beirut är särskilt intressanta

Referenslista

Abdul-Hussain, Hussain. (2023). Why is Hezbollah poking Israel? It isn’t clear how Hassan Nasrallah could overpower Israel and force it to concede on any issue. Foundation for Defense of Democracies.

https://www.fdd.org/analysis/2023/07/27/why-is-hezbollah-poking-israel/

Al Jazeera. (2023). Israel Threatens to Return Lebanon to Stone Age in Any War with Hezbollah. Al Jazeera.

https://www.aljazeera.com/news/2023/8/9/israel-threatens-to-return-lebanon-to-stone-age-in-any-war-with-hezbollah

Associated Press. (2023). In Lebanon, Iran Foreign Minister Visits Israel Border, Extolls Hezbollah. VOA News.

https://www.voanews.com/a/in-lebanon-iran-foreign-minister-visits-israel-border-extolls-hezbollah-/7071058.html

Bassam, Laila., Gebeily, Maya., Lubell, Maayan., Elgood, Giles. (2023). Hezbollah says front with Israel will remain active. Reuters.

https://www.reuters.com/world/middle-east/hezbollah-says-front-with-israel-will-remain-active-2023-11-11/

Berg, Raffi. (2023). Israel judicial reform explained: What is the crisis about?. BBC.

https://www.bbc.com/news/world-middle-east-65086871

Blanford, Nicholas. (2023). Hezbollah and its allies are more emboldened than they’ve been in nearly two decades. Atlantic Council.

https://www.atlanticcouncil.org/blogs/menasource/hezbollah-and-its-allies-are-more-emboldened-than-theyve-been-in-nearly-two-decades/

Brodsky, Jason M., (2023). Iran gleefully eyes the protests in Israel, looking for weaknesses to exploit. Middle East Institute.

https://www.mei.edu/publications/iran-gleefully-eyes-protests-israel-looking-weaknesses-exploit

Del Col, Stefano. (2021). It’s Time to Talk About the Blue Line: Constructive Re-engagement is Key to Stability. United Nations Interim Force in Lebanon (UNIFIL).

https://unifil.unmissions.org/it%E2%80%99s-time-talk-about-blue-line-constructive-re-engagement-key-stability

Dettmer, Jamie. (2023). Hamas says it’s closely coordinating war’s next moves with Hezbollah in Lebanon. Politico.

https://www.politico.eu/article/hamas-say-closely-coordinate-war-next-move-hezbollah-lebanon/

Ezzeddine, Nancy & Azizi, Hamidreza. (2022). IRAN’S INCREASINGLY DECENTRALIZED AXIS OF RESISTANCE. War on the rocks.

https://warontherocks.com/2022/07/irans-increasingly-decentralized-axis-of-resistance/

Guerin, Orla. (2023). Hezbollah warns of regional war if Gaza bombing goes on. BBC.

https://www.bbc.com/news/world-67349605

Hof, C., Fredric. (2020). Lebanon and Israel: Blue line tensions. Atlantic Council.

https://www.atlanticcouncil.org/blogs/menasource/lebanon-and-israel-blue-line-tensions/

International Institute for Counter-Terrorism, (1988). The Hizballah Program - An open letter. International Institute for Counter-Terrorism - The Jerusalem Quarterly.

https://www.ict.org.il/UserFiles/The%20Hizballah%20Program%20-%20An%20Open%20Letter.pdf

Levitt, Matthew. (2021). Hezbollah’s Regional Activities in Support of Iran’s Proxy Networks. Middle East Institute.

https://www.mei.edu/publications/hezbollahs-regional-activities-support-irans-proxy-networks

Mackenzie, James., Williams., Dan., Gebeily,. Maya & Bassam, Laila. (2023). Israel-Hezbollah Tensions Elevate Risks of Conflict. Reuters.

https://www.reuters.com/world/middle-east/israel-hezbollah-tensions-elevate-risks-conflict-2023-08-17/

McKernan, Bethan. (2023). Tensions escalate between Israel and Hezbollah in border region. The Guardian.

https://www.theguardian.com/world/2023/aug/03/tensions-escalate-between-israel-and-hezbollah-in-border-region

Orion, Assaf. (2023). Yellow Tents Across the Blue Line: Hezbollah’s New Brinkmanship. The Washington Institute for Near East Policy.

https://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/yellow-tents-across-blue-line-hezbollahs-new-brinkmanship

Schanzer, Jonathan. (2023). Iran’s Multifront Strategy Against Israel. Foundation for Defense of Democracies.

https://www.fdd.org/analysis/2023/05/10/irans-multifront-strategy-against-israel/

Schanzer, Jonathan. (2022). Iran-Hezbollah Intelligence Center May Help Hamas Target Israel - Growing evidence points to a joint communication center in Beirut that coordinates activities in the region. Foundation for Defense of Democracies.

https://www.fdd.org/analysis/2022/09/13/iran-hezbollah-intelligence-center/

THE OFFICE OF THE UNITED NATIONS SPECIAL COORDINATOR FOR THE MIDDLE EAST PEACE PROCESS. (2023). Security Council briefing on the situation in the Middle East, Including the Palestinian question (as delivered by ASG Khiari). UNSCO.

https://unsco.unmissions.org/security-council-briefing-situation-middle-east-including-palestinian-question-delivered-asg-khiari

Times of Israel. (2023a). Nasrallah Says It: Israel Will Cease to Exist If War Erupts as Rhetoric Escalates. Times of Israel.

https://www.timesofisrael.com/nasrallah-says-it-israel-will-cease-to-exist-if-war-erupts-as-rhetoric-escalates/

Times of Israel. (2023b). Terror chiefs Nasrallah, Haniyeh meet in Beirut, vow ‘intensified’ anti-Israel action. Times of Israel.

https://www.timesofisrael.com/terror-chiefs-nasrallah-haniyeh-meet-in-beirut-to-discuss-cooperation-amid-violence/

Truzman, Joe. (2023). Hezbollah’s Multi-Faceted Approach to Destabilizing Israel’s Northern Border. Foundation for Defense of Democracies.

https://www.fdd.org/analysis/op_eds/2023/08/08/hezbollahs-multi-faceted-approach-to-destabilizing-israels-northern-border/

United Nations Interim Force in Lebanon (UNIFIL). (2023). UNIFIL Background. United Nations Interim Force in Lebanon (UNIFIL).

https://unifil.unmissions.org/unifil-background#para3