EU-valet 2024 och dess påverkan på klimatpolitiken

CaptureLightUK/ IStock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Kontakt: oag@utrikespolitiskafton.com

Nora Svensson Hahr,

ordförande för PUSH

Moa Forsgren,

styrelsetrainee för PUSH Sverige

PUSH är en partipolitiskt och religiöst obunden klimatorganisation som verkar för att öka ungas inflytande i nationell och internationell klimatpolitik. Det är den enda klimatorganisationen för unga som har ackreditering till FN:s klimatkonferenser och har i 10 års tid arbetat för att makthavare ska anamma en ambitiös och faktabaserat politik för en hållbar värld.

Introduktion

Sommarens EU-val 2024 markerade en betydande förändring i den politiska dynamiken i Europa. Trots att gröna partier tappade mark, lyckades extremhögern inte göra de stora framsteg som många förväntade sig. Europeiska folkpartiet (EPP), med Ursula von der Leyen i spetsen, förblir den största gruppen i parlamentet, men högerns växande inflytande har destabiliserat den tidigare starka koalitionen mellan EPP och socialdemokraterna (S&D). Under Von der Leyens förra mandatperiod var den gröna omställningen, genom EU:s Green Deal och målet att nå klimatneutralitet till 2050, ett av parlamentets mest ambitiösa projekt. Med det nya politiska landskapet är det dock osäkert i vilken utsträckning EU:s klimatpolitik kommer att implementeras, och om ambitionerna förblir lika höga. Den här omvärldsanalysen undersöker hur den nya dynamiken i EU-parlamentet kommer påverka Europas tidigare klimatmål och hur EU-valets utgång kommer att synas i svensk klimatpolitik.

Vad händer med The Green Deal?

The European Green Deal, som antogs under förra mandatperioden, kommer sannolikt att vara svår att helt avskaffa, särskilt eftersom den redan har röstas igenom och eftersom Ursula von der Leyen, som en av överenskommelsen största förespråkare, sitter kvar som ordförande för EU-kommissionen (KÄLLA). Trots detta står klimatpolitiken inför stora utmaningar. Flera expertorgan menar att den ökade högerflanken försvagar den tidigare koalitionen mellan EPP och S&D och kan leda till att klimatmålen urvattnas (KÄLLA, KÄLLA, KÄLLA). Även i Europeiska rådets strategiska agenda för 2024–2029 syns detta skifte, där säkerhet och ekonomisk konkurrenskraft prioriteras över klimatfrågor (KÄLLA). Detta tyder på att även om en Green Deal inte överges helt, kommer stor del av EU-palamentets fokus och budget att flyttas till andra områden vilket kan bromsa de klimatinitiativ som krävs för att uppnå de klimatmål som åtagits.

The Clean Industrial Deal

Trots det minskade intresset för bred klimatpolitik i parlamentet finns ett fortsatt starkt stöd för en så kallad Clean Industrial Deal, som syftar till att kombinera klimatomställning med ökad konkurrenskraft genom att stötta den gröna omställningen inom tunga industrier och öka det ekonomiska stödet till företag inom sektorn för klimatsmart teknologi och förnybar energi (KÄLLA, KÄLLA). Förslaget ligger i linje med EU:s strategiska ambitioner att göra Europa mer självförsörjande och stärka dess ställning globalt, vilket ger det ett bredare politiskt stöd jämfört med andra klimatrelaterade initiativ (KÄLLA). Dessutom är det Teresa Ribera som, i sin nya roll som Von der Leyens högra hand i parlamentet, kommer att vara ansvarig för både EU:s klimat- och konkurrenspolicy. Ribera är inte bara en av EU-parlamentets mest rutinerade och klimatkunniga kommissionärer utan har även ansvarat för nedstängningen av kolindustrin på hemmaplan i Spanien (KÄLLA). Riberas ledning av arbetet med the Clean Industrial Deal i kombination med att Von der Leyen lovat att inom de första 100 dagarna av den nya mandatperioden lägga fram ett konkret förslag för hur dealen kan se ut (KÄLLA), bådar gott för hållbarhetsambitionen och genomslagskraften i förslaget. 

Hur påverkar EU:s klimatpolitik Sverige?

För Sverige innebär det nya politiska landskapet i EU att det blir lättare för den sittande regeringen att nedprioritera klimatfrågan, särskilt om EU:s klimatmål i praktiken kommer försvagas. Förvisso riskerar Sveriges regering fortfarande att bötfällas till följd av att man inte uppnår något av de klimatmål man åtagit sig via EU (KÄLLA, KÄLLA) men med EU-parlamentets politiska och retoriska skifte från klimat och miljö till konkurrenskraft och ekonomi blir det lättare för svenska makthavare att fortsatt driva en politik som går stick i stäv med vad både Klimatpolitiska Rådet (KÄLLA) och Naturvårdsverket (KÄLLA) bedömer vara en hållbar klimatpolitik. Dock är det fortfarande troligt att den gröna industriella boomen och den hållbara teknikutvecklingen i Sverige, med stora satsningar på fossilfri energi och ny teknik, fortsätter (KÄLLA, KÄLLA). EPP:s valmanifest betonar vikten av Europas konkurrenskraft och att främja innovationer, vilket innebär att investeringar i infrastruktur och gröna industrier förväntas fortsätta som en del av EU:s Green Deal (KÄLLA).

Avslutning

EU:s klimatambitioner fick inte det bakslag som förväntats men den policy som kommer att implementeras kommer troligtvis urholkas rejält till följd av andra prioriteringar inom parlamentet. Det är dessutom tydligt att EU:s klimatpolitik till huvudsak består av åtgärder gällande utsläppsminskningar och beredskap men att man till stor del ignorerar andra hållbarhetsaspekter som biologisk mångfald, hållbar matproduktion, och klimaträttvisa. I dagsläget upplever vi ökat extremväder (KÄLLA), den varmaste årliga genomsnittstemperaturen som någonsin uppmätts (KÄLLA), fler än 378 miljoner människor har tvingats på flykt på grund av klimatförändringar de senaste 16 åren (KÄLLA) och 2.3 miljarder människor som lever i områden med vattenbrist (KÄLLA). Vi ser alltså klimatkrisen och dess förödande konsekvenser redan idag och med EU:s nya klimatpolitik som till stor del premierar industrisatsningar och långsiktigt företagande är det mycket sannolikt att vi kommer se en fortsatt förvärring av dessa problem, inte bara i Globala Syd men även i Europa, om inte mer omfattande åtgärder vidtas.