Vad återstår av afghanska kvinnors frihet?

luxg4/ IStock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Mail: oag@utrikespolitiskafton.com

Tilde Varnestig

Introduktion

Sedan Talibanerna tog kontroll över makten i Afghanistan 2021, (1) har det successiva utraderandet av kvinnor och flickors rättigheter i landet varit ett faktum. Trots löftet om att upprätthålla kvinnors rättigheter, har världssamfundet vittnat om hur talibanerna på löpande band tagit bort kvinnors rätt till utbildning, arbete, samt ekonomisk och social frihet; en journalist för Amnesty International beskriver denna förödande utveckling som “en död i slow-motion” för kvinnorna i Afghanistan. (2) Allt från krav på att bära heltäckande kläder och ytterst begränsad tillgång till utbildning och arbete, till barnäktenskap, attacker mot kvinnojourer och frihetsberövande av kvinnor som inte lyder talibanernas morallagar eller flyr från våld i hemmet: afghanska flickor och kvinnors levnadsförhållanden ser oerhört miserabla ut. Med den senaste morallagen i beaktande är det tvivelaktigt om det går att prata om ett värdigt liv alls.

Talibanernas nya morallag

Tre år efter talibanernas maktövertag förblir de afghanska kvinnorna chanslösa när deras rättigheter fortsätter att tyna bort. Från att sedan tidigare ha varit “osynliga” och kraftigt begränsade i var och hur de får vistas, har de nu även blivit tystade. Talibanernas senaste moralpolicy förbjuder flickor och kvinnor från att prata, sjunga och läsa högt i offentliga miljöer. (3) Denna lag har skapat uppror och ilska över hela världen sedan den inrättades, då det innebär att flickor och kvinnor inte längre har något inflytande eller någon agens som person i det offentliga rummet. Kvinnornas extrema situation - som FN beskriver som kvinno-apartheid (4) - blir allt värre. Efter denna senare morallag går det att starkt ifrågasätta om kvinnor över huvud taget har några fri- och rättigheter kvar. Det extrema kvinnoförtrycket vi ser i Afghanistan sträcker sig långt bortom att etablera kvinnor som underställda män; målet verkar vara att helt “tömma” kvinnor på mänskliga egenskaper och rättigheter.

Kvinnornas motstånd: en framtida revolution?

Talibanernas systematiska förtryck sedan 2021 har lett till ett flertal fredliga protester bland flickor och kvinnor runtom i Afghanistan. I respons har talibanerna -som förväntat - utsatt dessa kvinnor demonstranter för grova nivåer av trakasserier, övergrepp och frihetsberövande, och på olika sätt hindrat kvinnors rätt till yttrande- förening- och mötesfrihet. (5) Efter förbudet mot kvinnor att använda sin röst i offentligheten, har flera protester och demonstrationer åter uppstått i landet. På dessa protester visar kvinnor inte bara sina ansikten, utan sjunger kampsånger och ropar ut sina krav på förändringar. (6) Dessutom “trotsar” vissa kvinnor morallagens princip om att inte sjunga i offentliga miljöer genom att spela in videor när de sjunger i sitt hem och sedan publicera dem på sociala medier. Dessa kvinnor riskerar livet genom att öppet demonstrera och revoltera mot talibanernas lagar, samtidigt som de knappt har något kvar att förlora vilket förklarar varför de är beredda att ta denna risk. Denna kamp för sina rättigheter som kvinna i Afghanistan har stora likheter med de internationellt uppmärksammade revolterna mot hijab-lagarna i Iran, (7) som följde efter att den iranska kvinnan Mahsa Amini arresterades och dödades i september 2022 för att inte ha burit sin hijab på “korrekt” sätt enligt statens sedlighetspolis. (8) Kanske kan Afghanistans senaste morallagar och den internationella uppståndelsen kring dem fungera som en “katalysator” för att generera fler och större protester både inom och utanför landet. På längre sikt skulle de kunna utmynna i en fullskalig revolution i Afghanistan- förhoppningsvis inte bara med kvinnor som deltagande aktörer utan också män, likt protesterna i Iran.

Omvärldens roll och ageranden

Världssamfundet med FN, EU och människorättsgrupper i spetsen har uttryckt oro över dessa nya lagar. Dessutom har flera av dessa aktörer antagit restriktiva bestämmelser som varit i kraft sedan augusti 2021, i samband med talibanernas maktövertag i Afghanistan. (9) Trots detta verkar inte internationella fördömanden ha någon särskild effekt längre. Den främsta orsaken till detta ligger i att talibanerna, som tidigare erhöll en aktörsplats i FN, strävade efter att bli erkända av världssamfundet. För att uppnå detta försäkrade de att kvinnor skulle ha kvar sina rättigheter, och under det första året av talibanernas styre fanns en viss optimism om att situationen i landet inte var så illa som man hade befarat. Vid denna tidpunkt fanns fortfarande kvinnliga journalister i landet och kvinnor som studerade på universitet. (10) Samtidigt fortsatte talibanernas ageranden i Afghanistan att strida mot FN:s kärnvärderingar, vilket ledde till att talibanerna inte erkändes som värdig medlem av FN. (11) Efter detta politiska nederlag - i samma veva som Afghanistans tidigare regering lät frysa in pengar hos USA för att talibanerna inte skulle kunna komma åt dem- gjorde talibanerna en U-sväng och inledde sitt fullskaliga förtryck mot landets kvinnor. (12) Världssamfundets optimism för Afghanistan blev mycket kortlivad.

Ekonomiska verktyg mot förtrycket

Rapporter från World bank visar att Afghanistans ekonomi fortfarande till stor del är beroende av utlandsbidrag, (13) även om de minskat mycket under de senaste ca två decennierna. Bidragen till det talibanstyrda Afghanistan måste fortsätta minska samtidigt som medlemmar av världssamfundet fortsätter utlysa eller hålla kvar sina ekonomiska sanktioner. (14) Under 1990-talet vidtog många länder åtgärder mot Sydafrikas etniska apartheidregim i form av diplomatiska och ekonomiska sanktioner. Resultatet av ländernas ageranden blev att regimen upplöstes och till slut var tvungen att förändras. (15) Med detta empiriska bevis finns det goda skäl att hoppas att liknande åtgärder även kan upplösa den könsbaserade apartheidregimen i Afghanistan. Som tidigare nämnt har diplomatiska sanktioner mot talibanerna haft en motsatt effekt, men andra verktyg såsom ekonomiska sanktioner och inreseförbud till landet kan vara viktiga för att påverka talibanregimen. Dessutom måste könsapartheid erkännas som ett brott mot mänskligheten utav FN (16 ): Inte bara för kvinnorna i Afghanistan, utan inte minst för att förhindra att kvinnor i andra länder går samma öde till mötes.

Referenser

1. The Visual Journalism Team. “How the Taliban stormed across Afghanistan in 10 days.” BBC News. 16 augusti 2021.

2. “Death in Slow Motion: Women and Girls Under Taliban Rule”. Amnesty International. 27 juli 2022.

3. Rouquette, Pauline. “Afghan women are erased by the Talibans as the international community looks on”. France 24. 31 augusti 2024.

4. Mohammed J, Amina. “The Secretary- General's remarks to the Security Council on the Promotion and Strengthening of the Rule of Law in the Maintenance of International Law and Security: The Rule of Law Among Nations”. United Nations. 12 januari 2023.

5. Amnesty International. 27 juli 2022.

6. Mannie, Kathryn. “Afghan women sing in defiance of Taliban morality laws”. Global News. 29 augusti 2024

7. Young, Anette. “The battle for freedom: Addressing the plight of Afghan and Iranian women”. France 24. 30 augusti 2024.

8. Gudmundsson, Vilma. “Mahsa Aminis död utlöste protestvågen i Iran”. SVT Nyheter. 5 oktober 2022.

9. Roquette, Pauline. France 24. 31 augusti 2024.

10. Cornet, Melissa. “On Gender Apartheid”. London Review of Books. 18 juli 2024.

11. Ruttig, Thomas. “Whose Seat Is it Anyways: The UN´s (non)decision on who represents Afghanistan”. Afghanistan Analyst Network. 7 december 2023.

12. Thomas, Daniel. “Taliban will not be able to access most Afghan central bank assets”. BBC News. 18 augusti 2021.

13. “The World Bank in Afghanistan”. World Bank Group. 18 april 2024.

14. “Sanktionerna mot talibanerna i Afghanistan”. Regeringskansliet. 9 november 2023.

15. Cornet, Melissa. 18 juli 2024.

16. “Gender apartheid must be recognised as a crime against humanity, UN experts say”. UN Human Rights Office. 20 februari 2024.