Kvinnors roll i fredsbevarande uppdrag
/Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.
Mail: oag@utrikespolitiskafton.com
Cassandra Andersson
Analytiker, Utrikespolitisk Afton
Introduktion
Militären har länge varit en mansdominerad sfär, vilket gör det enhälliga beslutet om att rösta igenom resolution 1325 i FNs säkerhetsråd för 24 år sedan till en banbrytande händelse. Detta då den fokuserar på kvinnors deltagande i fredsbyggande processer och säkerhetsfrågor.(1) Resolutionen uppmanar bland annat till att öka kvinnors medverkan i fredsbevarande processer, inkludering av genusperspektiv och krav att öka skyddet för kvinnor och flickor vid utsatthet för könsrelaterat våld i konfliktsituationer.
Idag syns en marginell ökning av andelen kvinnor i fredsbevarande uppdrag, men det finns mer att önska i arbetet kring inkludering av kvinnor och deras förutsättningar under uppdraget.(2) Det visar sig att med rätt förutsättningar, berättar kvinnor att de upplever sina arbetsuppgifter som meningsfulla och att de har möjlighet att vara förebilder, men de berättar även att deras deltagande ofta blir symboliskt på grund av olika hinder.
Kvinnor som förebilder för jämlikhet
I artikeln “Reevaluating Peacekeeping Effectiveness: Does Gender Neutrality Inhibit Progress?” fokuserar Karim (2017) på kvinnors egna upplevelser av sin roll i fredsbevarande operationer.(3) I intervjuer med dessa kvinnor berättar de att de upplever att kvinnor har en unik roll och att de anser att kvinnor är viktiga i fredsoperationer. De är också av uppfattningen att kvinnor ökar tilliten i samhällen och att de kan vara till särskild hjälp vid känsliga fall som vid könsbaserat våld. Vidare visar Blanton, Peksen & Blanton (2023) i sin artikel "The Impact of Peacekeeping Missions on Women’s Empowerment" att kvinnliga fredsbevarare har möjlighet att stärka andra kvinnor i lokalsamhällen genom att vara förebilder.(4) De har exempelvis sett att under fredsinsatser ökar antalet kvinnliga offentliga representanter, vilket har en viktig representativ aspekt av den lokala demokratin.
Trots dessa positiva aspekter har det i intervjuer med kvinnliga fredsbevarare framkommit begränsningar som gör att de inte kan genomföra sina uppdrag och som gör att de upplever sitt arbete som mindre meningsfullt.
Hinder för kvinnor i fredsbevarande uppdrag
I ett så mångfacetterat uppdrag som fredsbevarande operationer kan det finnas flera olika utmaningar. Denna analys kommer huvudsakligen att fokusera på två av dessa: hur kvinnor fördelas mellan olika fredsoperationer och deras tillgång till lokalbefolkning på plats. Karim och Beardsleys (2013) forskning pekar på att länder väljer att inte sända kvinnliga fredsbevarare till högriskområden på grund av en uppfattning att kvinnor skulle vara mer sårbara, exempelvis genom en ökad medial uppmärksamhet om de skulle bli skadade under uppdraget.(5) Dessutom är det vanligt att fredsbevarande styrkor i långa perioder blir sittande i compounds vilket framförallt blir ett problem för kvinnor, vars uppgift ligger i att skapa relationer till kvinnor och flickor i lokalsamhället. Detta påverkar i sin tur upplevelsen av meningsfullhet för kvinnliga fredsbevarare då de hindras att utföra den del av uppdraget som anses vara deras syfte med deltagandet.
Möjligheter framåt
I studien av Blanton, Peksen och Blanton (2023) pekar de på att det finns stora möjligheter för kvinnors deltagande att skapa positiva förändringar i lokalsamhällen, men för att arbetet ska få en skjuts framåt behöver beslutsfattare fokusera mer på de hinder som kvinnliga fredsbevarare rapporterar om. Denna artikel rekommenderar främst tre åtgärder framåt. Den första åtgärden handlar om att skicka kvinnor till högriskområden med fokus på skydd av kvinnor och flickor vid könsbaserat våld. Den andra åtgärden handlar om att se till att kvinnor på plats faktiskt får tillgång till lokalbefolkningen för att kunna möta kvinnor och flickor. När kvinnliga fredsbevarare får möjlighet att synas ute i lokalsamhället får de även möjligheten att vara förebilder. Den tredje rekommendationen framåt är samla in mer data från deltagande kvinnor i fredsbevarande operationer för att bättre kunna kartlägga och förbättra arbetet så att deltagandet känns meningsfullt för alla parter.
Avslutningsvis är resolution 1325 en viktig milstolpe för kvinnors och flickors rättigheter då den synliggjorde att kvinnor har en viktig del i den fredsbevarande processen och i säkerhetsarbetet. Det verkar som att kvinnor själva delar beslutsfattares uppfattning om att kvinnor har en unik roll i fredsinsatser där de har en viktig uppgift i att skapa relationer till kvinnor och flickor i lokalsamhällen. Däremot behövs det mer arbete kring att arbeta bort de utmaningar som kvinnor rapporterar om, där de både måste bli skickade till områden där de behövs och känner att de kan göra skillnad, samt att de får möjlighet att befinna sig ute i samhället där de kan träffa lokalbefolkningen och skapa relationer.
I en orolig samtid är frågor kring kvinnors deltagande i den militära sfären högst aktuell och ett kontinuerligt arbete med resolution 1325 behövs, där kvinnors hinder minskas och deras möjligheter att vara förebilder istället ökar.
Referenser
1 United Nations. Landmark Resolution on Women, Peace and Security. https://www.un.org/womenwatch/osagi/wps/.
2 United Nations. Women in peacekeeping. https://peacekeeping.un.org/en/women-peacekeeping
3 Karim, Sabrina, "Reevaluating Peacekeeping Effectiveness: Does Gender Neutrality Inhibit Progress?", International interactions 43:5 (2017), pp. 822–847, doi:10.1080/03050629.2017.1231113.
4 Blanton, Shannon Lindsey, Peksen, Dursun & Blanton, Robert, "The Impact of Peacekeeping Missions on Women’s Empowerment", Political research quarterly 76:4 (2023), pp. 1872–1887, doi:10.1177/10659129231181594.
5 Karim, Sabrina & Beardsley, Kyle, "Female Peacekeepers and Gender Balancing: Token Gestures or Informed Policymaking?", International interactions 39:4 (2013), pp. 461–488, doi:10.1080/03050629.2013.805131.