Kollapsad Atlantström - en klimatmässig mardröm
/
Andrej67/ IStock
Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.
Mail: oag@utrikespolitiskafton.com
Tilde Varnestig
Analytiker
Introduktion
I oktober 2024 publicerade Klimatgranskaren en artikel om att ett 40-tal forskare utlyst en varning till Nordiska Ministerrådet för en potentiell kollaps av Atlantströmmen, som även benämns AMOC. Källan till denna instabilitet är ökade mängder smältvatten från Grönlandsisarna och ökad nederbörd, som tillsammans rubbar AMOC:s stabilitet. Denna information är dock inte ny för forskare. Redan under klimatförhandlingarna på COP 28-konferensen i Dubai 2023 redovisade en grupp forskare en rapport som varnade för en kollaps av Atlantströmmen och den förödelse det skulle medföra. Denna kollaps, som riskerar att ske inom de kommande decennierna, skulle innebära katastrofala följder för natur och ekosystem över stora delar av världen - inte minst i Norden.
Strömmarnas funktion
AMOC (engelsk förkortning för Atlantic Meridional Overturning Circulation) består av ett system av havsströmmar som transporterar varmt havsvatten till de nordligaste breddgraderna. Bland dessa är golfströmmen, som vi i Nord- och Västeuropa är välbekanta med eftersom den är av stor betydelse för vårt klimat. Utan den skulle Nordens medeltemperatur vara 5 till 10 grader lägre och delar av Sverige skulle behöva stå ut med vintertemperaturer på minst 50 grader. AMOC transporterar både varmt och kallt vatten via alla de tre världshaven, med tre punkter i Atlanten där värme från strömmarna släpps ut i atmosfären, varav en som ligger utanför Norges kust. Med andra ord är havströmssystemet av stor betydelse för klimatet i länder över hela världen.
Risken för kollaps
I brevet till Nordiska Ministerrådet lyfter klimatforskarna även fram att den förödande utvecklingen av AMOC riskerar att nå en “tipping point” vilket innebär att det, viss en viss punkt, sker permanenta förändringar i havströmssystemet som är oåterkalleliga när “tipping point” väl har överskridits. Dessutom specificerar FN:s klimatpanel IPCC att “risker i samband med storskaliga enskilda händelser eller brytpunkter (tipping points) övergår till hög risk mellan 1,5 C och 2,5 C av den globala uppvärmningen.”* I nuläget ser möjligheten att hålla sig inom det globala 1,5-gradersmålet, i enlighet med Parisavtalet, mycket liten ut och med länders nuvarande klimatpolitik förväntas vi kliva långt över 2,5-gradersgränsen. Med denna rasande fart som den globala temperaturen ökar - med direkt effekt på AMOC - så finns risken att strömmen kollapsar tidigare än vad vi tror. Medan vissa forskare visar på att kollapsen skulle kunna ske från och med år 2050, finns det annan forskning som visar att det kan ske vid något tillfälle mellan 2025 och 2095, det vill säga ännu tidigare. Dessa slutsatser grundar sig på antagandet att den fortsatta ökningen av växthusgasutsläppen sker med samma kontinuitet som har varit hittills. (*översatt citat från engelska till svenska)
Exakt när AMOC riskerar att kollapsa är ännu svårt för forskare att förutsäga, men detta innebär inte att vi tillsvidare kan vara hur optimistiska som helst. Sett till den allmänna klimatsituationen så visar The Climate Clock att mänskligheten har knappt sju år på sig att minska utsläppen helt innan en global “tipping point” nås. Klarar vi inte dessa mål så menar klimatforskare att vi hädanefter inte kan skydda oss från de värsta klimateffekterna, däribland en kollapsad Atlantström. Konsekvenserna av denna kollaps blir kolossala, samtidigt som det alltså inte är något vi kommer kunna göra något åt när tiden för klimatförebyggande åtgärder är förbi.
Konsekvenserna av en potentiell kollaps
Vilka blir då följderna av en potentiell kollaps av AMOC? Konsekvenserna blir så klart inte bara klimatmässiga, utan kommer även slå tillbaka på oss i form av sociala och ekonomiska kristillstånd. Inledningsvis kommer en avstanning av AMOC leda till en extrem nedkylning av stora delar av Europa, med fortgående minskningar på uppåt 1,5 grader per decennium. I nutid gör AMOC så att vi i Europa upplever milda vintrar och den skyddar oss från farligt kalla temperaturer. Kollapsen riskerar en stor del av Europas jordbruk - och därmed livsmedelsproduktion - samt påverkar den naturliga växtligheten och ekosystemen. Jordbruks- och livsmedelssektorn i både Europa och Afrika kommer även påverkas av en kraftig minskning av nederbörd. Detta kommer att särskilt drabba vatten- och resursmässigt känsliga länder och regioner. Afrika, en kontinent som redan är akut drabbad av torka och svält på många håll, förväntas alltså få ännu mer problem med detta om AMOC kollapsar. Även i Sydeuropa råder utbredd torka och vattenbrist, särskilt sedan början av 2000-talet. Följaktligen skulle en AMOC-kollaps leda till en storskalig ansamling av varmvatten längs med USA:s östkust, vilket skulle höja havsnivån med upp till en meter. Detta leder i sin tur till att kustnära områden blir mer sårbara för till exempel översvämningar och orkaner. Risken ökar för en infrastruktur och ekonomi i spillror på grund av mer frekventa naturkatastrofer i kustområdena.
Som tidigare nämnts bär AMOC den viktiga funktionen att fördela värme runt jorden, det vill säga en distribuering av varmare temperaturer till naturligt kalla områden och vice versa. Utan detta fördelningssystem i funktion så skulle varmare havstemperaturer ansamlas på södra halvklotet, vilket leder till mer frekventa och intensiva värmeböljor. Detta skapar och förstärker torka, svält, sjukdomsspridning, förstörda ekosystem och försvagat jordbruk. Samtidigt kommer norra halvklotet bli rejält avkylt, däribland norra Europa, vilket också kan leda till bland annat försvagat jordbruk och svält. Det kommer alltså bli en extrem obalans i temperatur och klimat på jordens respektive halvor.
Slutligen har klimatforskning och data visat att tidigare, naturligt förorsakade, kollapser av AMOC lett till oväntade klimatförändringar. Forskare hänvisar bland annat till den så kallade “Young Dryas-perioden”, en period i slutet av den sista istiden cirka 12 000 år sedan som gjorde att isavsmältning i södra Sverige avstannade och glaciärer växte fram på stora landmassor. Man varnar alltså för att en kollaps av AMOC i nutid skulle kunna frambringa en ny period med snabba klimatväxlingar, som gör det nästan omöjligt för ekosystem och hela samhällen att anpassa sig i tid.
Vad krävs för att undvika en kollaps?
Med alla dessa följder av en kollapsad AMOC finns det inget skäl till att dröja med förebyggande åtgärder. Forskarnas varningar om en möjlig kollaps har ökat i intensitet, särskilt med hänsyn till ökade mängder smältvatten från Grönlandsisarna och ökad nederbörd. Det är av yttersta vikt att vidta omedelbara åtgärder för att både bevara ekosystemet och skydda framtida generationer. Forskare uppmanar därför ministrar i olika länder, däribland de nordiska ministrarna, att göra allt de kan för att kraftigt reducera utsläppen och arbeta mer intensivt för att uppnå målet från Parisavtalet om max 1,5 grader i global temperaturökning. För Sveriges del är nuvarande regeringens strategi att “lagra upp” nu för att kunna sänka dem senare inte funktionell i längden, eftersom det kan ta flera år - ibland flera decennier - för koldioxid att omvandlas till värme och skapa höjda temperaturer. Bland annat vill regeringen sänka ambitionsnivån i EU:s klimatpolitik (inklusive framskjutningar av klimattullar med minst två år), slopa flygskatten och öppna för köp av utsläppsrätter från andra länder. Denna typ av klimat- och energipolitik är just det som riskerar att tippa oss över gränsen.
