KDU om Sveriges roll

Oleksii Liskonih/ IStock

Detta är en kommenterande text. Analyser och ställningstaganden är skribentens och speglar inte alltid Utrikespolitisk aftons inställning.

Kontakt: oag@utrikespolitiskafton.com

I samband med Utrikespolitisk aftons årliga panelsamtal om den svenska utrikesdeklarationen har vi i år även bjudit in politiska ungdomsförbund att bidra med analyser i ämnet. Denna vecka publicerar vi deras texter under vår verksamhetsgren för omvärldsanalyser. Först ut är Kristdemokratiska ungdomsförbundet representerade av Myden Tanriver, utrikes- och migrationspolitisk talesperson samt Internationell sekreterare.

Framtiden för svensk utrikespolitik

Sveriges roll på den globala scenen har genomgått betydande förändringar under det senaste decenniet. Från att ha varit känt för sin neutralitet och diplomatiska hållning, där landets utrikespolitik präglades av passivitet och undvikande av konflikt till att nu ha tagit en mer aktiv roll i internationella frågor. Landet har blivit en stark röst i olika internationella frågor såsom Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, kriget mellan Israel och Hamas, västerländska värderingar och inte minst Nato-medlemskapet. Denna förändring innebär både möjligheter och utmaningar för Sveriges framtida utrikespolitik, som nu behöver balansera traditionella värderingar med nya säkerhetsbehov.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har tydliggjort och förstärkt gapet mellan det demokratiska väst, som vilar på mänskliga rättigheter och individuell frihet, och de auktoritära regimer som söker att utplåna dessa grundläggande värden. Sverige har länge varit en internationell förebild för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter och har ofta toppat internationella rankningar inom dessa områden. Det har i sin tur förstärkt Sveriges position som en inflytelserik aktör i världspolitiken, exemplifierat av svenska företrädare som Carl Bildt och hans diplomatiska arbete i Bosnien-Hercegovina eller Alice Teodorescu-Måwe och hennes engagemang för Israel efter Hamas terrordåd 7 oktober. Samtidigt innebär det att Sverige blivit en starkt växande symbol för väst och således en måltavla för både våldsbejakande islamism såväl som auktoritära regimer. Exempel på detta är bland annat LVU-kampanjen, som vilseledande påstod att svenska myndigheter systematiskt omhändertog barn från muslimska föräldrar för att indoktrinera dem i västerländsk kultur. Forskare omnämner desinformationskampanjen som tagen ur de radikalislamistiska miljöerna. Al-Jazeera, som ägs av en auktoritär diktatur, rapporterade felaktigt och kända internationella figurer i den radikalislamistiska miljön spred det på sina kanaler. Ett annat exempel är den internationella kritiken mot koranbränningarna i Sverige och desinformationen som spreds i samband med det som i sin tur påverkade Sveriges internationella anseende och utgjort en konkret grund för ökad hotbild mot Sverige..

Sveriges Nato-medlemskap markerar en historisk förändring i vår säkerhetspolitik och innebär ett avgörande steg för nationell säkerhet. Det ger oss tillgång till en stark allians med gemensamma försvarsgarantier, vilket stärker vår trygghet i en orolig omvärld. Den tidigare politiken av neutralitet och alliansfrihet har gjort Sveriges säkerhetsläge mer utsatt, begränsat vårt inflytande och i vissa sammanhang skapat en bild av landet som labilt och inkonsekvent. Genom medlemskapet markerar Sverige nu en tydligare linje och stärker sin position som en pålitlig och principfast aktör i internationella säkerhetssammanhang. Samtidigt måste Sverige fortsätta satsa på sin egen försvarsförmåga och minska beroendet av externa aktörer. Till följd av senaste tidens bisarra uttalanden från Trump om att lämna Nato och exkludera Europa ur de så kallade fredssamtalen mellan Ryssland och Ukraina är det tydligare än någonsin att Sverige även behöver minska sitt beroende av stormakter för att garantera den nationella säkerheten. Med en försvarsbudget som på sikt kommer uppgå till 2 procent av BNP och en stark inhemsk vapenindustri finns goda förutsättningar för att bygga upp en robust militär förmåga. Det bör inte heller vara uteslutet att Norden bör utveckla en gemensam strategi för kärnvapenavskräckning, inklusive potentiella diskussioner om kärnvapen på svensk mark. Vid sidan av satsningar på vapenindustrin och Försvarsmakten bör Sverige även satsa på fördjupade samarbeten med närliggande länder med gemensamma intressen. I takt med att fler europeiska länder blir mer EU-kritiska och isolerade blir det allt viktigare för Sverige att säkerställa starka bilaterala och multilaterala samarbeten för att skydda gemensamma intressen.

Ytterligare en central fråga för Sverige framtida utrikespolitik är att fortsätta stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och frihet i internationella sammanhang. Engagemanget är allt viktigare i en värld där många länder, och medborgare till dessa länder utmanar de västerländska värderingarna.

Företrädare bör vara tydliga i sitt försvar av dessa värderingar och undvika kompromisser som riskerar att underminera dem, som exempelvis när svenska företrädare vid besöket i Iran 2017 anpassade sig efter iranska krav på klädkod istället för att tydligt markera för jämställdhet och mänskliga rättigheter. Att vår hållning kan leda till diplomatiska spänningar med diktaturer är i sig ett bevis på vår konsekventa linje. Genom att ständigt vara en förkämpe för dessa värderingar och inte backa från att kritisera regimer som förtrycker, förföljer sin befolkning och begår krigsbrott kan Sverige fortsätta positionera sig som en stark och trovärdig aktör i internationella diplomatiska sammanhang.

Sveriges roll i världen är inte längre en fråga om neutralitet. Som en del av det demokratiska väst har vi både möjligheter och utmaningar – vi är en förebild men också en måltavla. En stark försvarsförmåga, strategiska samarbeten och en kompromisslös hållning i frågor om frihet och demokrati kommer att avgöra vår framtid. I en tid där auktoritära krafter utmanar det vi står för måste Sverige ha en aktiv och beslutsam roll för att försvara det vi står för.